Dagboken

- - - - -  2 0 0 8 - - - - -

19 december 2008

Ord och inte stenar
Vilken fredag. Varför blir det alltid så hysteriskt intensivt på slutet…. För hela veckan har varit galen. Gammalt ska avslutas och nytt påbörjas omlott nu för tiden. Men det är väl inget jag drabbats av utan helt enkelt jag själv som skapat. Jo vi hade träff med UCR i Uppsala för utökat samarbete mellan Psykosregistret och UCR och med Örebro. Nya divisionschefen för psykiatrin i Uppsala vill satsa och det känns riktigt kul. I onsdags träffade jag och Ulla Lönnqvist Endre, mannen som ska leda översynen av tvångslagstiftningen. Jerry Eriksson har precis börjat och vi förstod att arbetet nog inte kommer igång på riktigt förrän i mars. Ja, han och kommittén har mycket jobb framför sig. Jag tror inte riktigt Jerry Eriksson har förstått hur mycket jobb det kommer att bli. Han tror nog att mer finns gjort i form av underlag än vad det gör. Vi hoppas att SKL ska få två platser så att vi kan bevaka både det juridiska och medicinska. Det finns stor risk att man annars löser problemen ur juridisk synvinkel men att vård aspekterna inte blir tillräckligt belysta. De lär vi få se. Senare på onsdagen var vi på Socialdepartementet och drog våra slutsatser från jobbet kring barn och unga och psykisk ohälsa. Det gick bra. Vi lämnar rapporten först efter helgerna. Skönt för alla för då har vi chans att i lugn och ro besvara eventuella frågor. Samtidigt hade jag ett möte med gruppen som ska utvärdera en nationell utbildning. Dagen avslutades med avdelningsmöte då vi berättade om positionspappret om barn. Jag passade på att visa vad vi gör inom psykiatriområdet, visade bildspelet från läkarstämman. Fick sedan reaktionen: psykiatri finns ju med överallt i nästan alla frågor. Känner mig jätte nöjd. Inser att självklart är psykiatrin med i sjukskrivningsfrågor, säkerhet, kvalitet, vårdgaranti osv. men det har inte varit självklart tidigare. I går hade vi avstämningsmöte med NU-projektet. Jag gillar verkligen att ha de regelbundna träffarna. Känns som en försäkring om att vi hart koll på allt. Det är förstås ingen garanti men det känns bra. Så är det också uppenbart att NU-gänget också vill positiv förändring. De brinner också för frågorna, är inte bara myndighetspersoner.

Dagen började med träff med Lars Hellgren från UPP. Vi stämde av inför vårt modellområdes arbete och deras fortsatta arbete i UPP. Vi är helt överens om att hjälpas åt så att vi kompletterar varandra, inte gör dubbelt. Resten av dagen hade vi en samling och lite av uppstart på arbetet med inventering av heldygnsvården. Det blir svårt men jättespännande. Kul att få brottas med svåra frågeställningar som vi gjorde i dag. Hur ska vi få en riktigt bra heldygnsvård i framtiden ? När tillför heldygnsvård, en sängplats ett mervärde för resultat, tillfrisknande tid osv. Hur ska vi fånga det? Frågorna är fler än svaren än men vänta bara…

Avslutade dagen med att gå på Sissela Kyles föreställning tillsammans med döttrarna. Kul och en del tänkvärt. Tänkte på hennes beskrivning av sin intellektuella familj som hyllade ordet. Hennes engagemang som ung och viljan att med teater och ord påverka. Tänkte på stenarna i Rosengård, i Grekland. Vi måste hjälpas åt att visa att det är med ord, diskussioner vi ska protestera och förändra inte med stenar, våld och bränder….

* * *

14 december 2008

Kan det vara så fel….
Jag känner mig riktigt skakad efter att ha sett Dokumentär inifrån om Thomas Quick på TV i kväll. Hur det än är så är det förfärligt. Om det är sant som det skildras i kväll och om han är oriktigt dömd för alla dessa mord är det förfärligt. Om detta återtagande av erkännanden sedan tidigare är fel så är det olyckligt att det blir en massa uppmärksamhet på detta igen. Så hur man än vänder sig så är det gräsligt. Den bild av vården som beskrivs är inte bra. Den bilden ger ingen förtroendeingivande bild av psykiatrin. Oavsett om det är helt sant eller kraftigt vinklat så är det inte kul att företräda psykiatrin i kväll.

I dagens UNT är det reportage om självmord och en artikel om en 14 årig flicka som tog sitt liv under permission från BUP. Hennes olyckliga mor berättar. Det är lätt att drabbas av vanmakt inför alla våra tillkortakommanden inom psykiatrin. Samtidigt kan vi bara göra så gott vi kan och det kommer att bli fel emellanåt. Men vi måste kämpa för att det ska hända mer sällan än i dag.

Själv har jag inte alls skrivit det jag borde i helgen. Har massor av mail att besvara, ogjorda löften m.m. m.m. – så även här står tillkortakommandena som spön i backen men snart är det jul…..  …..och till sist blev det en överenskommelse om rehabgarantin
http://www.skl.se/artikel.asp?C=406&A=56668

* * *

12 december 2008

Avslutning i Västerås
19:e och sista anhalten på barntåget idag i Västerås. Det blev en spännande dag även här. Tänk att det varit så olika och ändå så lika runt om i landet. Ska försöka göra en sammanställande rapport på jullovet av alla intryck. Annars har veckan bjudit på en del diskussioner om rehabgarantin. Får se om det blir någon överenskommelse eller rättare sagt hur den kommer att se ut. Många kommer att bli upprörda över att det ända som kommer att innefattas är behandling enligt KBT. Förutsättningarna att det bara ska vara evidensbaserade metoder som får stöd är glasklara. Följden blir att det bara är det som lyfts fram i SBU-rapporter eller Nationella riktlinjer som kan komma ifråga. Men det är jättebra att psykisk ohälsa tas med så vi får börja med att vara glada över detta och sedan försöka hitta bra sätt att ta till vara rehabgarantin som en draghjälp i ett värdefullt utvecklingsarbete. För otvetydigt behövs det mycket mer bra psykologiska och psykosociala insatser i rehabiliteringen.

Nu ska det bli skönt med helg och Lucia är alltid uppiggande. Så ska vi åka till Vadstena och gå på kombinerad middag och teater i Mejeriet. En gammal klasskompis är en av skådespelerskorna. Ska göra det tillsammans med släkten för det hela är en present till svägerskan på hennes 50-års dag.

* * *

08 december 2008

Ett så stort intresse…
Jag hade nog inte kunnat drömma om att det skulle vara ett så stort intresse för att bli modellområde. Har fått in ett 60-tal intresseanmälningar och många förfrågningar kring att bli modellområde. Massor av trevliga människor har jag pratat i telefon med. Nu återstår bara det jättesvåra arbetet att välja. Ska börja ringa runt och diskutera och hoppas i alla fall ha ett antal aktuella kandidater klara före jul. Vi var i Uppsala i dag med Barntåget 18:e station. Det var fint att vara på hemmaplan och det var en god uppslutning med erfarna och kloka personer. Jag fick tillfälle att pressa och fördjupa frågorna och testa en del idéer. Mycket bra. Det är som att ju mer man rör i soppan dess då mer klarnar den.

* * *

07 december 2008

Konsten, tröst och ett sätt att hantera livet
Uj, uj vad veckorna går fort. Syns på golvet i arbetsrummet. Jag försöker röja och hittar en ouppackad kasse per dag från föregående vecka/veckor. Kan se var jag varit och gjort. Fick just nu upp kassen från i torsdags kväll, då jag och Åke var på konstföreningen på SKL. Vi hade med oss 10 av Åkes konstverk och han berättade om sitt konstnärskap och om hur det är att leva med schizofreni. Det blev jättebra. Det var klart gripande när han förklarade hur mycket konsten betytt för honom och givit honom möjligheter att hitta en mening i livet. Åke var trött men lycklig när jag släppte av honom i hans lägenhet efter drygt 5 timmars utflykt till Stockholm. Vi kunde konstatera att det blev succé.

* * *

02 december 2008

Brist på brådska
Ja, så heter betänkandet om aktivitetsersättningen som överlämnades till Christina Husmark Pehrsson i dag. Utredningens slutsats är att många som idag har aktivitetsersättning är i behov av olika insatser för att komma ut på arbetsmarknaden, inte har fått tillgång till sådana insatser. Aktivitetsersättningen har varit ett misslyckande. 1995 nybeviljades 1 900 aktivitetsersättning. 2006 var det 6900. Många ungdomar har gått direkt från skolan till ”sjukpensionering” i onödan. Utredningens huvudförslag är därför att Arbetsförmedlingen får ett tydligare och utökat ansvar för unga personer med funktionsnedsättning som behöver hjälp att etablera sig på arbetsmarknaden. Ska bli spännande att se vad det blir av detta. I utredningen finns också ett spännande resonemang om ersättningsnivåerna till de som har ett stort funktionshinder och aldrig kommer att kunna komma ut i arbete. Utredningen pekar på att de blir de fattigaste i samhället och att en översyn av ersättningen borde ske. Läs: http://www.regeringen.se/sb/d/10057/a/116710

* * *

28 november 2008

Tänk att världen är så liten
Det blev en riktigt bra dag i dag i Gävle. Rummet var proppfullt av folk och vi var nog närmare 50 personer från Hudiksvall i norr till Gävle i syd. Det blev bra diskussioner. Det är som nu, efter nästan ett års kuskande runt så, är vi inne på andra varvets diskussioner trots att det är första gången vi är i ett län. Jag kan känna att diskussionerna pågått under året och att de län vi nu kommer till är på ett annat ställe än de skulle varit om vi var här för ett år sedan. Det är riktigt inspirerande.

Pratade lite extra med bland annat en barnhälsovårdsöverläkare. En och en halv timma senare ca tar jag en mjölkpaket på ICA Kvantum i Uppsala. Ser upp på damen bredvid och ser samma barnhälsovårdsöverläkare som i Gävle. Plötsligt känns världen så liten men det är ju bara många som pendlar till Gävle. Men ändå….

* * *

27 november 2008

Träffa gamla vänner
Riksstämma i Göteborg. Det är lite speciellt kul fortfarande, tycker jag, att kunna gå runt och snabbt ta del av en massa ny kunskap inom olika områden. Dessutom träffa en massa gamla kursare och tidigare arbetskamrater man annars aldrig ser. Igår var jag på barnpsykiatrins symposium och i dag på vuxenpsykiatrins. Båda sektionsmötena blev bra. Innehåll och kvalitet har ökat under åren. På lunchen fick vi tillfälle att berätta om ”Psykiatrins ansikten-turnén”. Det är en betydligt mer positiv atmosfär på psykiatrimötena idag än för några år sedan. Hoppas att det betyder att hoppet om en positiv framtid ökat.

SKL har en monter och i för en stund sedan hade vi en liten psykiatriaktivitet. Jag intervjuade Lisa Ekselius, Maria Larsson och Pia Rydell om varför de blev psykiatrer och vad de tror om framtiden. Blev riktigt trevligt och fullt med folk stod i en ring. Sedan var det mingel och samvaro en stund. Nu sitter jag på flygplatsen på väg hem. Ska vara i Gävle i morgon med en 17:e barntågsrunda.

* * *

24 november 2008

Insnöad x 3
Delegation för jämställdhet i skolan presenterades i dag. Anna Ekström är utsedd till ordförande. Skillnader i psykisk ohälsa hos flickor och pojkar nämns så här har vi ännu en part att kontakta och försöka få till samarbete med. Har du helt snöat in på barn och ungdomars psykiska hälsa sa en närstående här om dagen när jag åter igen upprördes över att det är så många som berör frågan men att inget ordentligt blir gjort. Nej, men det är verkligen många sammanhang där frågan är aktuell. Nu kommer strax namnet tillkännages, på den som ska leda utredningen med översyn av tvångslagstiftningarna. Det är en erfaren jurist som jag träffat som domare i länsrätten vid förhandlingar om LPT och LRV. Jag tror att det blir bra. Ja, tänk att jag plötsligt blivit så intresserad av utredningar. Fick ett mail här om dagen från gammal arbetskamrat: ”Kom tillbaka till verkligheten och jobba annars blir du snart en insnöad byråkrat”.

Idag är jag däremot insnöad på riktigt. Gjorde ett heroiskt försök att komma iväg i morse. Gick upp och ut och skottade fram bilen klockan halv sex. Tog full fart ut för nerförsbacken på gården. Mitt i backen tvärstopp i en hoppblåst driva. När jag skottat fram hjulen förstod jag att bilen hängde på drivan med underredet. Mera skottning och påskjutning av maken fick ner bilen till lagårdsbacken men eftersom det fanns ett tiotal höga drivor och många hundra meter till stora vägen att skotta var det bara att ge upp. Det gjorde grannen också. Kl 16 kom plogbilen förbi men nu på kvällen har det nästan snöat och blåst igen. Inga bussar har gått på väg 288 på hela dagen, ingen tidning, ingen post…… Ja nu är jag riktigt insnöad och nu blev det dessutom strömlöst. Bäst att sluta skriva och spara på batteriet. ”Man får väl gå och lägga sig, det finns ju inget annat att göra”, konstaterade sonen nyss. Det var väl därför folk sov mer förr i tiden. Just det!

* * *

21 november 2008

En glädjens dag….
Rubrikerna om arbetsmarknaden Sverige är svarta men jag är glad. Inte för arbetsmarknaden utan för en skrivelse på SKL. Äntligen har styrelsen fattat beslut om positionspappret om barn och ungdomars psykiska hälsa. Vi tjänstemän på SKL fick uppdraget i dec förra året och det har varit en mödosam resa att få fram detta. Eftersom det omfattar hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola berör det två avdelningar på SKL och behandlas politiskt av tre beredningar och en delegation – många viljor blir det……. Men nu är det i hamn. Jag var på utbildningsberedningen ett sista varv i går då de beslutade att föreslå styrelsen att ta positionspappret. När jag kom därifrån till sjukvårdsdelegationen för att dra ett annat ärende var jag lättad. Det märktes tydligt för Henrik Hammar sa till delegationen att de inte behövde fråga om allt var klart kring positionspappret för hela min kroppshållning när jag kom in i rummet hade signalerat detta. De har en mycket trevlig och positiv stämning på sina möten. Även de gemensamma informationsstunderna när beredningen för primärvård och äldre liksom beredningen för socialtjänst är med är trivsamma tillställningar.

* * *

19 november 2008

Kanske är jag bara en sur räv…..
Jag blev både glad och sur när jag såg DN-debattartikeln i dag. Glad för att barn och ungdomars psykiska hälsa lyfts fram. Sur för att vi på SKL inte ser till att få ut vårt budskap i media. Vi har haft en diskussion på gång länge att vi borde gå ut och skriva om det vi ser behöver åtgärdas men många har tyckt att det inte har tillräckligt stort nyhetsvärde. Tydligen hade de det och vi har faktiskt åtgärder på gång utifrån att vi sett just den splittrade bild som finns i verksamheterna och det gäller inte bara förebyggande insatser.

Ytterligare sur blir jag över att detta är det enda Socialstyrelsen har att komma med. Det här är ju verkligen inget nytt. Att det används en mängd olika metoder ute i verksamheterna och att de inte är anpassade efter behovet i första hand utan ofta mer slumpmässigt valt har vi sett när vi varit runt i länen. Det vi inte kan svara på utifrån våra resor och som skulle varit intressant om SoS kunnat fånga är om det verkar vara några arbetssätt som är mer framgångsrika, som är vanligare förekommande osv. Men det gör man inte utan uppger bara att 228 olika metoder används och att 99 är för tidig upptäckt resten förebyggande. Det finns alltså inte mycket mer info i rapporten än vad som finns med i DN-debatt artikeln. http://www.socialstyrelsen.se/Aktuellt/Nyheter/2008/Q4/nyhet081119.htm Då har nästan halva tiden gått av UPP-centrumets uppdrag. Deras huvuduppdrag är att göra just de efterlyser i artikeln: Att förse verksamheterna med kunskapsunderlag och utbildningar i bra metodik. Att inventera var i och för sig ett första uppdrag men det skulle ske ”skyndsamt” . Är ett och ett halvt år efter att man får ett uppdrag skyndsamt?

Ja, det är nu jag undrar om jag bara är räven som säger surt om rönnbären……. Kanske. Vi får ta och ”tagga upp” på SKL och se till att våra pågående och kommande aktiviteter syns bättre. Så full fart framåt. Modellområdena och arbetet med att synkronisera alla aktörers insatser är ju just framtaget för att vi för länge sedan sett det SoS nu redovisar.

* * *

17 november 2008

Inne med modellkommuner
I dag har Folkhälsoinstitutet talat om vilka sex kommuner som blir modellkommuner när det gäller barn och ungdomars hälsa. Det blev Uppsala (extra kul tycker jag förståss), Helsingborg, Katrineholm, Karlstad, Skara och Östersund. De ska arbeta med att utveckla sektorsövergripande lokalt hälsoarbete. Alltså all hälsa även psykisk hälsa. http://www.fhi.se/templates/page____14607.aspx
Det är många olika satsningar på gång. Inte lätt för folk i verksamheterna att hålla koll på allt. De är ju svårt för oss som har det som huvudsysselsättning.

* * *

14 november 2008

Projekt som väcker intresse
Inbjudan till att skicka in intresseanmälan till att vara med i projektet ”Samlat grepp om barn och ungdomars psykiska hälsa”. Ett arbete som ska gå ut på att synkronisera alla resurser som man har inom ett definierat geografiskt område som kan vara en eller flera kommuner tillsammans med motsvarande landstingsområde. Intresset är stort och flera har redan anmält sig innan inbjudan varit ute. Det är verkligen jättekul att prata med alla som ringer och säger att det här är precis vad vi behöver. Vi har just kommit fram till att vi måste samordna oss och få ordning och reda i vad var och en gör. Verkar som projektet ligger helt rätt i tiden. Här ligger inbjudan: http://www.skl.se/artikel.asp?C=6573&A=56029

* * *

10 november 2008

Tajmad Socialstyrelse.
Nu har Aftonbladet hittat att mannen som misstänks ha mördat Caroline i Gällivare fått psykiatrisk hjälp för missbruk och depression utan att man anmält att han inte borde ha vapen. I dag kommer Socialstyrelsen med föreskrifter kring läkares utvidgade skyldighet att anmäla innehav av vapen. Läkarnas skyldighet att anmäla omfattar numer alla patienter som på grund av medicinska skäl bedöms vara olämpliga att inneha skjutvapen. Anmälan lämnas till polisen som sedan utreder de enskilda fallen. Det är klart att med facit i hand borde mannen i Gällivare inte fått ha vapen men det är svårt att veta i förväg. Vilken tajming från Socialstyrelsen med föreskrifterna. Flygturen hem från Jönköping var bra så guppig. När jag nyss såg på nyheterna förstår jag att det var tur att vi överhuvudtaget fick flyga. Mötet i Jönköping med barn och ungdomsverksamheterna där var spännande. Det var en inspirerande träff. Många bra idéer och imponerande samverkan som finns redan idag. Det var nog 15:e länet vi besökte. I morgon förmiddag ska jag besöka SKL:s barnnätverk som har möte i Saltsjöbaden. Det blir en tidig morgon så det är nog dags att gå och sova.

* * *

08 november 2009

Innanfönstren på plats
Socialstyrelsen har publicerat en kunskapssammanställning om de insatser socialstyrelsen kan använda till unga som begått brott. De insatser som verkar ge bäst resultat för att minska risken för återfall är de som inriktar sig på att påverka de ungas beteende. Där är också familjens delaktighet en viktig del av behandlingen. Samtidigt är effekterna begränsade – många unga återfaller i brott ändå, visar sammanställningen. Jag hittade också en vägledning om rehabilitering på Socialstyrelsens hemsida. Inte helt lätt att ta in. Många definitioner och uppmaningar men jag blev inte riktigt klok på vad som var nytt. Handlar om både kroppsliga och psykiska funktionsnedsättningar.

I dag har vi satt in innanfönster. Mycket varmare men också tystare. När fönstren är på plats är det som om någon dragit en stor fäll över hela huset och det blir varmt och stilla. Har bakat favorit rågbrödsbitarna, sådana som mamma brukade göra. En kopp te och en nybakad macka det är inte dumt. Så pass bra så man står ut med dimman och disiga november rusket.

* * *

07 november 2008

Grattis Margit!
Ännu en fredag när jag kan tänka tillbaka på en innehållsrik vecka. Började i Skellefteå med besök hos DD-teamet. Vi funderade gemensamt på hur vi ska hålla liv i intresset kring insatserna till personer med psykisk sjukdom och missbruk. Så var det lunch med kliniken doktorer och på eftermiddagen ett arbetssymposium med politiker och tjänstemän i kommun och landsting. På kvällen fick jag äran att starta Psykeveckan 2008 i Skellefteå med ett föredrag för allmänheten. Det var en dag som gav mersmak….. inte minst den Västerbottenost jag fick med mig hem.

Tidig tisdagsmorgon för att komma tillbaka till Stockholm och Allmänna Arvsfondens konferens ”Tillbaka till livet” Kul konferens med mycket ungdomar och ungdomliga inslag. Fick en ful liten gubbe med ett tänkvärt ord på som tack. Vet inte riktigt hur jag ska ta det. Lägger en bild på den i gladhörnan…….

Onsdagen handlade om Psykiatriska kvalitetsregister. Vi jobbar på i KPV-samarbetet men ännu inget klartecken för ny teknisk plattform. Sen eftermiddag hade vi en träff med Socialdepartementet som kändes konstruktiv.

Torsdag var en heldag i Lund med Etiska Rådet. Nu är det tydligen klart att Region Skåne skapar en egen förvaltning för hela psykiatrin och att P-O Sjöblom blir chef för den. Det ska bli intressant att följa utvecklingen i Skåne. Kommer säkert att bli förändringar där som på många andra håll i Sverige. En annan kul sak är att Margit Ferm fått folkhälsopris i Jönköping för sitt arbete med att förebygga självmord. Jätte grattis till Margit!

Ingen bra start på fredagen. När jag kom till stationen i Uppsala hade jag ingen handväska med mig. Det var bara att åka hem igen, 2 mil t o r helt i onödan. Vilken miljöbov jag är. Hann i alla fall precis till telefonmöte med våra politiker, presidiet i Sjukvårdsdelegationen. Så kvickt iväg till Socialstyrelsen och referensgruppsmöte om Handboken för tvångsvård. Lite kontorsarbete på eftermiddagen, ja i varje fall mot vad jag borde göra. Ska försöka få ut kriterierna kring hur man kan bli ett av Modellområdena för barn och ungdomars psykiska hälsa. Kände mig riktigt duktig när jag kastade mig på tåget hem. Enligt all min primitiva logik borde då tillvaron vara lite snäll tillbaka men nej. Sitter just nu på ett stillastående tåg som redan är en timma försenat. Tågvagnen är fylld av frustrerade med resenärer som i kör beklagar sig i sina mobiltelefoner över förseningen. Vår kollektiva frustrationsnivå är väl bara ett tecken på att vi har en ganska bekymmersfri tillvaro. Speciellt om man påminner sig om flyktingströmmarna i Rwanda och människornas tröstlösa väntan på hjälp i katastrofområden. Här är varmt och jag har en sittplats så det är bara att luta sig tillbaka…….

* * *

27 oktober 2008

Dispens från höstmörker?
Nu har jag varit riktigt duktig och tagit en träningsrunda på vägen hem. Dumt nog är det sömn och motion som nedprioriteras när det är fullt i livet. Såg att det stod i någon kvällstidning att vi ska motionera bort höstdepressionen. Så man får väl ligga på då nu när vi övergått till vintertid. Jag gillar verkligen inte höst och mörker men det går väl inte att få dispens. Får väl hitta på något som lyser upp tillvaron. Allt kul som händer inom psykiatriområdet!

I dag har vi jobbat intensivt med dokumenten kring barn och ungdomars psykiska hälsa. Vi har fått en hel del synpunkter på arbetsmaterialet som ligger på hemsidan. Glädjande mycket positiv respons och konstruktiva förbättrande förslag.

Nu ska jag hem och förbereda morgondagen. Det är kontaktmannadagar (ett nätverk med landstingsrepresentanter) på Stora Brännbo i Sigtuna. Vi träffas en gång per termin och det är en grupp där vi kan förankra synpunkter, informera och få inspel från verksamheter och landsting. Ska verkligen försöka diskutera med dem hur vi ska göra för att få specialistpsykiatrin att känna sig delaktiga i pågående förändringsarbete och att de kan driva sina frågor.

* * *

26 oktober 2008

Grytan full av äppelmos
Fastnade framför TV:n först med Nyheter och Agenda och så en dokumentär om presidentkandidaterna i USA. Passade på att skala äpplen till äppelmos samtidigt. I Agenda diskuterades Mona Salin. Lotta Gröning bl.a. oroade sig för hennes försiktiga framtoning. Förklarade detta med att hon inte riktigt vet vilken politik partiet ska föra fram. Rådslag pågår som Salin avvaktar. Det blir en osäkerhet och därmed går kraft förlorad. Det ligger något i detta. Känner igen det – Jag tror att det gäller en del av psykiatriområdet. Om man inte har en klar vision: dit vill vi, så tappar man kraften , tron på att lyckas och glädjen i att kämpa. Sedan kom programmet om Obama. Där finns det en tydlig inriktning, ett intensivt fokus på det han vill uppnå. Kraftfullt och utan tvekan. Det är inbjudande, drar med andra, man vill haka på….. Jag tänker att det är det vi måste bli bättre på. Sätta ord på vart vi vill, måla upp en vision, en bättre framtid, en dröm. På så sätt ger vi varandra hopp. Jag fastnade framför TV:n men det blev många äpplen skalade och mycket härligt äppelmos.

* * *

24 oktober 2008

Varit i Skåne på Etiskt råd.
Denna gång var det politikerna vi träffade. Spännande med så stort intresse kring etiska frågor. Ganska stor samstämmighet mellan företrädare för olika verksamheter och för politikerna om vad som är etiskt knepigt. Handlar mycket om prioriteringar men också kring vems synpunkt/värdering ska väga tyngst.

* * *

23 oktober 2008

Börja dagen med glada norrmän
Ja det borde man alltid få göra och idag hade jag förmånen att få göra det. Personer från ett regionalt kompetenscenter i Norge var på studiebesök i Stockholm. Det var trevligt och uppiggande att träffa dem. Mer om deras Regionala kompetenscenter finns på www.dobbeldiagnose.no. Av deras frågor och vår diskussion framgick tydligt att vi kämpar med samma frågor och utmaningar. Sedan for jag till Uppsala och sista eftermiddagen med Psykiatrins ansikten. Även denna gång fullt med intresserade unga blivande doktorer. Det har verkligen blivit en succé. Kvällen avslutade jag tillbaka i Stockholm med tema psykiatri tillsammans med Hälso- och sjukvårdsdirektörerna. Det var en riktigt bra träff. Deras intresse var stort och tydligt för att engagera mer i förbättringsarbetet. Det verkar riktigt lovande.

* * *

21 oktober 2008

Det borde vi säga oftare till varandra
Det regnade på tvären i Halland i dag men det gjorde ingenting för det var så trevligt att vara där. Blev hämtad av Anette Falkenroth vid flyget och fick en tur till Falkenberg på fm. Kul att höra hur de systematiskt arbetar med att förbättra psykiatrin i Halland. På eftermiddagen var hela Hallands alla psykiatrer samlade. Det var en imponerande skara när man såg dem alla tillsammans. Ett 40 tal fanns där i rummet. Allt från Äldrepsykiater till Barnpsykiater. Jag tror att det är helt rätt att se till att samlas så här för att få lite draghjälp av varandra och känna att man inte är ensam. Det var en positiv stämning och flera gav uttryck för att man verkligen tycker om att jobba i psykiatrin. Det behöver vi säga oftare till varandra. I morgon ska jag träffa en av de ansvariga för projektet med modellkommuner på Folkhälsoinstitutet. De ska på regeringens uppdrag dra igång ett projekt kring hälsofrämjande insatser till barn och unga. Vi ska nu se hur vi kan knyta ihop våra olika projekt och hitta

* * *

14 oktober 2008

Spännande jobb…..
Ibland är det nästan för spännande att arbeta i en politisk organisation. Det är inte lätt när politiker med olika uppdrag från olika organisationer ska hitta gemensamma lösningar. Självklart måste det till mycket smidighet, klokskap och kompromissvilja. Det finns sällan lösningar som alla tycker är optimala. Men så är ju livet fyllt av konflikter. Att få till en samsyn kring barn och ungdomars psykiska hälsa och hur den bäst ska främjas kräver en hel del. Det är väl därför så mycket återstår trots många tidigare utredningar och satsningar. Men det ska nog gå. Jag hoppas att styrelsen tar beslut i morgon om arbete med modellområden. Då får vi utmärkta möjligheter att i praktiken testa vad som är framkomliga lösningar. I dag har Socialstyrelsen publicerat data från endagsinventeringen i maj av tvångsvårdade. Det är ett par hundra fler intagna enligt LRV jämfört med 2005 men det är bara patienter på permission som har ökat. Det är ungefär samma mängd sängar som används. Beläggningssiffran är 99% i snitt. Det är riktigt högt. Betyder att många ställen har överbeläggningar och att det måste vara ganska trångt i heldygnsvården. Avslutade dagen med en träff med några medarbetare från Hjälpmedelsinstitutet. Vi hade en spännande diskussion om framtida arbete och projekt för att lyfta användningen av hjälpmedel hos psykiskt funktionshindrade.

* * *

13 oktober 2008

En spännande hamn
I dag var det dags för barntåget i Stockholm. Det var intressant med riktiga storstadsperspektivet. En sammanhållen skolläkarfunktion som har flera skolpsykiatrier anställda det finns inte på så många andra ställen. Ett intressant projekt kallat Hamnen på Gustavsbergs vårdcentral blev jag riktigt intresserad av. De har gjort ett ambitiöst upplägg med bra diagnostik och tillgång till behandlare med bl.a. KBT kunskap. De tänker att det är ett effektivare omhändertagande med fler kompetenser. Jag tror de är inne på helt rätt väg.

* * *

10 oktober 2008

World Mental Health Day
Har ni tänkt på att det finns Kanelbullens dag i den Svenska almanackan men inte den Psykiska Hälsans Dag sa Jan-Olof Forsén i sin inledning på Norra Latin. NSPH anordnade tillsammans med oss - SKL, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Statens Institutionsstyrelse och Kriminalvården en seminariedag på världshälsodagen om psykisk hälsa. Det blev en jätte bra dag. Kul med blandningen av åhörare och riktigt bra föreläsningar. Även paneldebatten på slutet med en massa generaldirektörer , Margit och Sonny från NSPH och Birgitta Rydberg, en av våra landstingspolitiker blev riktigt bra.

* * *

8 oktober 2008

Härliga Östergötland
Har jag varit i nu i två dagar. Först Norrköping som imponerande samlat nästan 300 personer till två seminarietillfällen om nya tvångslagarna. Det är så kul att få vara ute så här och diskutera med personer från olika verksamheter. Vilken vilja och kraft det finns. Eftermiddagen i dag har jag ägnat åt ytterligare ett turnétillfälle med Psykiatrins ansikten. Det var en fantastiskt frågeglad och öppen publik i Linköpings konsert och kongress. Programmet fungerar väldigt bra och det är kul att se att det väcker sådant intresse.

* * *

03 oktober 2008

Ännu en racervecka.
Det började med en rivstart i måndags förmiddag med presskonferens om resultaten av läkarenkäten. Den innehåller en hel del utmaningar för landstingen men är mer positiv än jag vågade hoppas. http://www.skl.se/artikel.asp?C=406&A=55002 Det blev några artiklar efter som blev ganska bra. Kommer nog mer, pratade med Svenska Dagbladet i dag. Det är en balansgång. Viktigt att frågan lyfts upp och att vi visar att SKL tar frågan på allvar men alltid risk att det blir för negativt. Vi vill ju visa att de flesta faktiskt trivs med sitt jobb. Tisdag var det första dagen på den stora konferensen om Funktionshinder i tiden 2008. Jag hade lovat prata om boende! Hur nu det gick till. Ibland förstår jag inte hur jag tänker när jag lovar saker. Var ett trevligt seminarium och en mycket välbesökt konferens. Onsdag var jag i Västmanland och träffade politiker och tjänstemän i regionala samverkansgruppen. Vi pratade rättspsykiatri. I går var det tredje tillfället på Psykiatrins ansikten och inledningen på Socialchefernas studiedagar. Föreningen Sveriges Socialchefer höll till i Musikens Hus i Uppsala. Tänkt att det finns så mycket chefspersoner inom kommunerna. Jag hade chansen att under en timma berätta vad som är på gång inom psykiatriområdet och vad jag tror blir stora utmaningar framöver. Så avslutades veckan med först ett möte med Socialstyrelsens NU projekt och sedan en Kvalitetsregistergruppträff. Träffade Lena Lindqvist som kommer att jobba som projektledare på halvtid på SKL för att stödja utvecklingsarbetet med de psykiatriska kvalitetsregistren. Känns som det blir bra. Jo, det är inte utan att en sådan här vecka suger. Sov gott en stund framför nyheterna så nu vet jag i alla fall inte vad det blir för väder i morgon….

* * *

27 september

Dags för Jansson Lördag morgon.
Hela helgen framför och då tänker jag alltid att nu ska jag hinna ifatt. Därför satt mig vid datorn redan en stund medan övriga sover. Får väl se hur det går. Ska på kräftkalas i garaget hos min bror i Örebro i kväll. Han har så mycket idéer för sig. Han och hans kräftfiskarkompis har kommit på att festen ska vara i garaget och inte inne i huset som han fru tycker. Ska göra en stor Jansons frestelse att ta med och lite annat. Hann nu titta lite på webben och såg en artikel i DN om skolan. ”Klasstillhörighet styr när elever sållas ut”. Fyra professorer argumenterar för att den svenska skolan missgynnar pojkar med lågutbildade föräldrar, ofta med invandrarbakgrund. Väl värd att läsa och begrunda. Deras tes att: ”Framgångsrika skolsystem förmår kombinera pedagogisk utmaning med goda ämneskunskaper och starka stödstrukturer. Tycker jag stämmer med mina tankar om att det inte räcker med en sak för att få alla ungar att lyckas så bra som möjligt i skolan. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=830536
Nu är det dags att ta itu med Jansson.

* * *

26 september

Det omöjliga kommer att gå
 
I går var politikerna i sjukvårdsdelegationen och de olika beredningarna här på SKL. Jag fick informera om modellområdena inom barn för alla fyra berörda grupperingarna, ett ärende om heldygnsvården i sjukvårdsdelegationen. Så det var mycket psykisk-ohälsa-frågor för politikerna. Efter ordinarie sammanträden var det presidieträff om positionspappret. I våras hade jag gett upp. Så krångligt och omöjligt verkade det då att hitta fram till ett papper som alla kunde gå med på och som ändå sa något. Men tro det eller ej, nu är vi nästan framme. Det lönar sig att ta i lite extra (samtidigt undrar en liten röst inom mig - hur mycket arbete får det gå åt till olika saker) så nu kan vi fira nästan seger. Nu ska det upp till ledningsgruppen (tjänstemän) och så tillbaka till politikerna nästa månad för, förhoppningsvis, beslut i någon eller några beredningar och sedan styrelsen nästa månad. Gissa om detta tar på en otålig verkstadsmänniska som jag. Fått mycket positiv respons på de senaste fyra ”Tankar för dagen” som gått på torsdagar med den sista i går. Jätte roligt och kul att göra dem men samtidigt skönt när det är över. Viss anspänning att verkligen få till något att tänka kring. De går att höra i efterhand på webben www.sr.se/p1/. Lägger texterna under fliken: andra texter. I dag är en sådan där dag när det inte gått jättebra. Försökte helt klart hinna för mycket. När så några oförutsedda händelser inträffade blev det totalkaos och jag missade ett möte med en person som åkt extra för min skull. Jätte pinsamt… men ibland går det bara inte att få till livet. Så det är inte alltid det omöjliga går…

* * *

24 september 2008

Vi ska inte säga inte utan hur vi vill ha det…
I måndags kom så budgetpropositionen men eftersom så mycket var släppt i förväg så var det inte så dramatiskt. Vi åkte på tvådagars planering på Vår Gård i Saltsjöbaden. Förutom intern planering hade vi besök av två medlemmar. Åke Svensson socialchef och Göran Stiernstedt, nu biträdande Landstingsdirektör och snart vår nya avd chef. Det var mycket spännande att höra deras syn på SKL och vad vi ska göra i framtiden. Förstås hör man det man vill så jag hörde att båda pratade om vikten av utvecklingsarbete. Så avslutade Lasse och jag tisdagen med ett möte med repr från Socialstyrelsen. Förberedde möte med tillsynsenhetens chef på måndag då vi ska gå vidare med diskussionen om säkerheten inom tvångsvården.

I dag har vi haft verksamhetschefsmöte. Det blev livfulla diskussioner utifrån en arbetsgrupps inledning om kompetensförsörjning. Till nästa möte den 4 febr. ska vi gå vidare dels med att gruppen om personalförsörjning fortsätter och att en annan grupp startar med temat ”så vill vi, verksamhetschefer, ha det. Vi enades om att det inte räcker att säga hur vi inte vill ha det utan att vi måste kunna måla upp vad vi vill.

* * *

20 september 2008

Ny skolrapport från Sveriges Kommuner och landsting
Det var roligt att läsa skolrapporten som kom i går och det är bra att vi visar upp en mer nyanserad bild av den svenska skolan än den som dominerat senaste tiden. Det är också riktigt att lyfta fram vikten av duktiga lärare och en god skolmiljö men att ”endast förbättrad skolundervisning kan förbättra elevens resultat” är fel. Alla som arbetat i skolan eller inom vården av barn och unga vet att för en liten grupp med psykisk ohälsa eller med stor socialproblematik hjälper ingen pedagogik i världen. Det är andra saker man behöver hjälp med. Att se svenska ungdomars skolresultat i ett större perspektiv är självklart svårare men livet är komplext. Om svenska samhället menar allvar med att alla ska omfattas av möjligheten till goda skolresultat måste även barn och ungdomar med svårigheter i livet inkluderas. Just de barnen finns i ökad utsträckning bland den med utländsk bakgrund och bland lågutbildade föräldrar. Med enbart förbättrad skolundervisning kan resultaten säkert förbättras ännu lite mer men för i varje fall 10% av barnen är det omöjligt att nå målen om man inte får mer än bra undervisning. Då behövs familjestöd, specialanpassade föräldrautbildningar, sociala stödinsatser och psykologiska och medicinska behandlingar. Då måste det finnas en bra skolhälsovård och barnhälsovård med effektiva förebyggande insatser, en lättillgänglig och effektiv förstalinje och specialistsjukvård för dem med psykisk ohälsa och en kompetent och resursstark socialtjänst. Dessutom krävs ett nära samarbete mellan skola, hälso- och sjukvård och socialtjänst. På SKL har vi möjlighet att anlägga ett brett perspektiv eftersom våra medlemmar, kommuner och landsting, har ansvar för dessa olika delar. Samverkan är ett av våra huvudteman och här är ett område där vi bör gå före och visa vad det betyder i praktiken. Vissa saker går inte att lösa med bara ett verktyg och om man bara tittar med ett öga i taget blir världen platt.

* * *

19 september 2008

Äntligen hemma…. …och äntligen fredag.
Viken intensiv vecka det har varit men kul och full av upplevelser. Det började i måndags med ett sista fixande med det gemensamma dokumentet om rätt insatser till barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Det ligger nu ute på nätet: http://www.skl.se/artikel.asp?C=6573&A=54766 PÅ måndag eftermiddag fick jag träffa ett 30-tal blivande specialister i psykiatri på SK-kurs om psykosvård. Det var en så positiv och rolig stämning bland dem även när vi pratade svårigheter. Det ger hopp att se den kommande generationen psykiatrer.

Tisdagens evenemang hade jag bävat lite inför. Då var det hearing kring arbetet med barn och ungdomar. Dokumentet ovan skulle diskuteras. Över hundra personer skulle komma. Vad skulle de säga… Det gick underbart bra. Det var en positiv stämning, konstruktiva diskussioner. Ett tag fick jag nästan svindel när jag insåg vilken intensiv diskussion som pågår runt om i landet och på olika nivåer om hur vi ska möta barn och ungdomars psykiska ohälsa på rätt sätt. Så häftigt att få var med. Jag tror inte att diskussionen har varit så här bred tidigare. När barnpsykiatriutredningen för 10 år sedan kom med sitt gedigna arbete och så kloka slutsatser och förslag på åtgärder så var det en hel del diskussioner men på något sätt så tappades farten. Det är ju samma frågor vi diskuterar nu och i stort sett samma lösningar. Men den här gången ska vi inte tappa farten. Bilder från presentationerna ligger också på länken ovan.

Onsdag var det möte anordnat av Schizofreniförbundet med temat remission och uppmaningen ”inga mer kroniker”. Det var ett jättebra möte med bra föreläsare. Särskilt starkt var Olof Lundgrens berättelse om sitt eget liv och kamp för att få rätt behandling.

Torsdag började med telefonmöte med Metis. Arbetet rullar på och nu går det lite lättare. Kurser är på gång. Men det finns motstånd och det är inte lätt att förändra utbildningsstrukturer. Att göra ny bra utbildning kräver också enorma arbetsinsatser för en mängd människor i vården. Tråkigt nog tror jag att en del kollegor som är negativa är det innan man riktigt satt sig in i vad det är man vill åstadkomma med detta projekt. Här har vi en chans att psykiatrin blir föregångare och det måste vara värt en hel del arbete. Sedan var det dags för seminarium på Den 4:e nationella patientsäkerhetskonferensen. För första gången fanns psykiatritemat med. Vi pratade om självmord och hur man med insatser i hela samhället med Räddningsverket, primärvården, psykiatrin m.fl. kan förhindra en del självmord. Under inledningsförmiddagen på onsdagen hade Margit Ferm från Spes medverkat och berättat om skillnaderna i omhändertagande när hennes man fick hjärtinfarkt och när sonen var på väg att ta sitt liv. Många kommenterade detta och det var många som kände igen sig. Torsdagen avslutade jag med att delta i Psykiatrins ansikten, starten på den turnéserie med seminarier för att väcka intresse hos unga doktorer att satsa på psykiatri. Vi höll till på läkarsällskapet och det var en strålande eftermiddag.

Fredag, idag alltså, var det länsträff i Jämtland. Socialstyrelsen är runt och gör dagar för kommun och landstingsanställda med syfte att skapa dialog kring psykiatrifrågorna. De hade ett nytt upplägg denna gång som fungerade väldigt bra. Korta anföranden varvades med diskussion kring borden. Anders Printz och Mårten Jansson hade förberett in i minsta detalj och det genomfördes superproffsigt. Socialstyrelsens nye generaldirektör Lars-Erik Holm och överdirektör Håkan Ceder var med. Det tolkar jag som att det finns ett stort intresse för psykiatrifrågorna på Socialstyrelsen. Det var första gången jag träffade Lars-Erik Holm och det gav mersmak. Han var mycket trevlig och kändes redan insatt och kompetent. Det blir nog bra för psykiatrifrågorna med honom vid rodret på Socialstyrelsen. Jag pratade kort om verksamhetsuppföljning. Bilderna finns bland föredragsmaterial.

Så är veckan slut och jag också – skönt att familjen ville ha pizza till middag – vem orkar vara nyttig jämt…….

* * *

09 september 2008

Möte jag behövde
Mötte Anna-Klara på bron i morse – det var tur eller….. Ja, i varje var det precis vad jag behövde. Gick och funderade om det lönar något till allt skrivandet. Hade suttit på tåget och försökt skriva om några dokument igen. Kände mig tveksam till om det är rätt sätt att försöka förändra världen på. Alla texter, allt prat – vad leder det till. Ännu en dag full av möten, telefonsamtal, formuleringar som aldrig är tillräckligt bra. Ja, det kändes motigt. Då hejdas jag av en kvinna som säger att hon läst här på hemsidan och att hon är glad för att jag fortsätter att jobba med psykiatrifrågorna.

Ibland får man möta precis de människor man behöver. Sedan gick allt mycket lättare och det blev en bra dag med flera bra möten. En snabb fika med Kajsa som jobbar med Metis-projektet. http://www.metisprojektet.se/ Hon och Raffaella har verkligen slitet med projektet och även fått känna på en del av den motvind som kan blåsa i den här världen. Men de är fokuserade och hoppfulla. Så kom säkerhetsansvariga och säkerhetssamordnare till möte. Bra spridning med folk från norr till söder. Vi hade besök av två personer från Domstolsverket som jobbar med frågan om säkerhet i Länsrättslokalerna vid förhandlingar om tvångsvårdsärenden. Vi bestämde att jobba vidare med att göra en utbildning för säkerhetsansvariga utifrån arbetsgruppens goda förslag. Alltså ett riktigt bra möte. Sedan var det dags att kasta mig över datorn och det fanns en massa obesvarade mail och önskemål om texter. Så det spelar väl roll att jag skriver……. Och några uppmuntrande lyssnarmail på Tankar för dagen. Och ett telefonsamtal med en kamrat som försöker påverka utvecklingen utifrån en annan position. Ja, vi är många…. …..och vi kan och vi vill och vi ska…..

* * *

04 september 2008

Stor psykiatrisatsning eller liten?
Plötsligt på förmiddagen ringer Ekot och frågar om vi vet vad regeringen kommer att presentera vid presskonferensen kl. 11. Det visste jag inte. Hade inte ens hunnit se att det fanns ett pressmeddelande på regeringens hemsida. Jag som trodde att det inte skulle komma något förrän 22 sept. och så kommer det idag….. 2,7 miljarder under 3 år. Vad tycker vi? Ja det är inte så lätt. Det är mycket mer än vad som satsats från staten de senaste åren och det är bra att det är mer än ettårigt. Samtidigt skulle det behöva vara mer och under längre tid för att det verkligen ska bli skillnad. Landstingets kostnader för specialistpsykiatrin 2007 var nästan 17 miljarder kronor. Kommunen lägger säkert lika mycket om man summerar pengar till personer med funktionshinder, barn och ungdomar och till missbruksvård. Då är 900 miljoner per år inte någon riktigt stor summa. Det känns gnälligt och otacksamt när man säger så här för den här satsningen är större än någon regering gjort på länge. Så om man tänker att detta är en början – de tre första åren på en längre satsning och att kommuner och landsting också prioriterar frågan och ser till att psykisk ohälsa området får pengar och uppmärksamhet då känns det riktigt hoppfullt. Jag sa i Ekot att jag tror att Landstingen inte tänker låta dessa pengar försvinna i svarta hål utan att de är beredda att möta med egna satsningar. Kanske inte så populärt att säga så från SKL men jag är helt övertygad om att det är det som måste till. Att alla är med och stödjer en bättre vård och omsorg vid psykisk ohälsa.

Det var en gripande insändare av Sven-Erik Sahlin i veckans Dagens Medicin. Han är förtvivlad över psykiatrins tillkortakommande som han fått se på nära håll när hans vän tog sitt liv. Ja, det finns mycket som måste bli bättre. Han önskar en mer patientfokuserad vård, frågan är bara hur vi ska få till det.

I går var vi i Växjö. Det var 14:e anhalten för Barntåget. Ja, nu har vi alltså besökt 14 län. Det är fortfarande riktigt kul att komma ut och möta alla. Alltid några nya vinklar och frågor som kommer upp. Men också samma förvirring kring vem som har ansvar för barn och ungdomars psykiska hälsa. Det var riktigt mycket folk i Växjö -tror att det var rekord. De bestämde på en gång att gå vidare med arbetet och tillsatte en arbetsgrupp. Så vi åkte hem med lätta hjärtan…

* * *

29 augusti 2008

Flera år för sent -förlåt Margareta
Tillbaka i Stockholm och en dag fylld av möten av mycket varierande slag. Började med att tillsammans med Barbro på SKL titta på läkarenkäten som snart är klar. Vi gjorde tillsammans med Läkarförbundet en enkät till landets alla psykiatrer i våras. Nu är sammanställningen snart klar och vi hoppas kunna presentera den 18 sept. En hel del intressanta resultat och ett antal utmaningar för Landstingen har vi identifierat.

Nästa möte var på Socialstyrelsen (SoS) och ett av våra regelbundna avstämningsmöten med NU-projektet. De jobbar på med högsta fart måste man säga. Just nu är det en mängd stora och små regeringsuppdrag, mer eller mindre väl genomtänkta i skrivningarna från departementet. Ibland går det åt mycket tankemöda för att få anvisningarna till ansökningar om pengar att bli så bra som möjligt. Ändå är vi från SKL inte nöjda för vi tycker att det blir för krångligt för kommuner och landsting. Men det går ju inte att trolla och SoS måste förstås hålla sig till regeringsuppdraget. I rättvisans namn ska man väl också säga att det inte är så lätt att skriva regeringsuppdrag heller. Och fler regeringsuppdrag lär det bli. Även om vi inte tycker att det görs tillräckligt så måste man konstatera att regeringsuppdragen till SoS stått som spön i backen under de senaste åren.

Avslutade dagen med ett helt annorlunda möte. Träffade Margareta Alderin som i nästa vecka kommer att presentera sin nyutgivna bok Upptäckten. Hon har skrivit, i dagboksform, om hur det var när hon gick in i ett psykostillstånd och under en längre tid var klart psykotisk, och hur hon sedan själv tog sig ur detta tillstånd. Det här hände i början av 1990 talet och boken skrevs då men har nu givits ut i inbunden form på Sivart förlag. www.sivart.se. Margareta har sedan fortsatt kämpa för att få hjälpa till och utifrån sina egna erfarenheter få föreslå en ny vårdform där grunden är möten och samtal med personer som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa och av att hitta konstruktiva sätt att hantera svårigheter i livet. Ett komplement till det som finns idag. Kan själv minnas många tillfällen då jag önskat att det skulle finnas motsvarande AA grupper för personer med olika typer av psykiska kriser och sjukdomar. Tänk om vi hade ett helt smörgåsbord med olika typer av informationsmaterial, handböcker, nätbaserade program, självhjälpsgrupper av olika slag där man kan få hjälp med stresshantering, livspussel, krishantering, existentiella frågor och allmänt stöd i att vara människa och forum där man får känna sig värdefull. Där skulle Margaretas förslag till samtalsgrupper passa oerhört bra. Det svåra är bara att se vem som ska ansvara, var ska de pengar som behövs komma ifrån. Vi pratade också om att det självklart skulle forskas på detta. Med den stora utmaning som psykisk hälsa kommer att vara framöver måste vi hitta de mest effektiva sätten att hjälpa människor. Läs boken. Den ger en intressant och spännande inblick i hur det kan vara att vara i ett psykostillstånd. Hur Margareta upplevde det och det finns många som kan känna igen sig i detta. Det finns också många andra sätt som en psykos kan vara på. Önskar att vi ska få många fler berättelser, att fler ska våga berätta så att det som hittills varit svårt att prata om ska bli lättare.

Jag läste boken redan i början av Psykiatrisamordnings tiden, våren 2004. Vi fick den i den stora brevhögen som kom till Anders Milton. Tyvärr, visade det sig idag, fick aldrig Margareta något svar. Jag vet inte varför. Jag trodde att hon som alla andra fick i varje fall ett tack för intressant material och att vi skulle ta med oss idéerna i det fortsatta arbetet. Jag minns boken och jag vet att hennes och tankarna från många andra personer med egen erfarenhet var grunden till att vi samlade brukarorganisationerna och att vi i vårt vårdkapitel skrev lite om självhjälpsgrupper.

Förlåt Margareta att du inte fick något svar. Bra tystnad är det värsta svar man kan få. Men vi hade läst din bok och tagit del av ert material.

* * *

28 augusti 2008

Mera ny tvångsvårdslagstiftning
Jag det har inte kommit något nytt utan det är samma nya tvångsvårdslagstiftning, den som ska träda i kraft 1 sept., som det handlar om. För läste igår på en kurs och idag har Ulla och jag haft ännu en utbildningsdag med personer från länsrätterna. Denna gång anordnade Domstolsverket en träff i Jönköping. Det var en trevlig eftermiddag med bra diskussioner. Ju mer vi diskuterar dess då bättre känns det. Om vi anstränger oss och gör bra ansökningar från vården, har bra vårdplaneringar tillsammans med kommunen och Länsrätterna försöker tolka lagen klokt så ska nog detta kunna bli bra.

Så vacker Vättern är. Åkte hem via västsidan efter att ha varit på ett besök i Habo. Det finns en oerhört vacker nybygd kyrkolokal där för er som är intresserade av vackra och funktionella rum. Dessutom har de den gamla Habo kyrka som är ett riktigt kulturminne.

* * *

27 augusti 2008

Hundrade arbetsterapeuten har disputerat i psykiatri
Efter ett möte på förmiddagen om kvalitetsindikatorer för psykosociala insatser kastade jag mig på planet till Lund. En seminarieeftermiddag anordnades av Arbetsterapeut föreningen med anledning av att den 100:e arbetsterapeuten slutfört sin forskarutbildning och disputerat. Kul. Grattis Christel Leufstadius. Hennes forskning visar bland annat på vikten för personer med långvarig psykisk sjukdom/psykiska funktionshinder av att vara aktiv och ha en balanserad dygnsrytm för att må bra. En bra balans mellan olika typer av aktiviteter under sin dag är också viktigt, då de ger meningsfullhet i vardagen. Det var en intressant eftermiddag där vi talade mycket om tidsanvändning och balans i dagliga aktiviteterna. Viktigt för oss alla. För mycket och för lite……..

* * *

24 augusti 2008

Soligt både inne och ute
Fick på eftermiddagen i dag vara med på NSPH:s kurs på Tollare Folkhögskola. Ett 70-tal deltagare från alla de olika ingående föreningarna deltog. NSPH är patient, brukar och anhörignätverket. Gå gärna in på deras hemsida, http://www.nsph.se/. Det är den mest uppdaterade psykiatrisidan jag vet. Brukar själv titta där ibland för att se att jag inte missat något som hänt inom psykiatriområdet. Tillbaka till eftermiddagen. Solen sken och Nacka visade sig från sin bästa sida. Även i gruppen var stämningen god. Det är faktiskt fantastiskt att dessa drygt 10-talet organisationer kan enas och gemensamt driva frågor. Genom att NSPH är den naturliga dialogpartnern får staten, kommuner och landsting ett mycket bättre underlag för beslut. Genom diskussioner i det gemensamma nätverket kan frågor bli belysta ur flera perspektiv. Det är inte alltid självklart att samma lösning passar för alla grupper men NSPH kan visa de olika sidorna och visa på konsekvenserna ur ett helhetsperspektiv. Just nu börjar det bildas regionala NSPH-nätverk och det är riktigt bra. Lokalt ute i kommuner och landsting kan en bred dialog komma igång. Jag önskar att politiker och tjänstemän tar chansen och stödjer utvecklingen och bjuder in till samtal.

* * *

21 augusti 2008

Extra spännande höst.
Tre intensiva dagar med sammanställning av materialet från grupparbetena kring insatser till barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Tack vare att vi varit i en underbar stuga med ljuvlig utsikt över havet har det varit mycket angenämt. Materialet är bra. Grupperna har jobbat intensivt. Vi blev så upptagna av diskussioner i går kväll att vi inte kom igång med middag förrän kl 9 på kvällen. Trots att det var ett stort lass färska, nykokta havskräftor. Smakade ljuvligt när vi väl kom till skott.

Det blir chefsbyte på SKL. Göran Stiernstedt efterträder Ellen Hyttsten 1 okt. Jag känner Göran sedan han var sjukhusdirektör på Akademiska i Uppsala. Fick vara med i en strategisk grupp kring framtidsfrågor hos honom. Han var både sympatisk och klok även när det var se tufft att vara direktör så det blir nog bra. Ska bli spännande att se om det kommer att innebära ändrade arbetssätt på SKL.

I morgon blir det Stockholm. Har bara varit där en dag, i måndags, efter sommaren. Nu börjar allt i explosionsartad takt. Det är hysteriskt mycket olika psykiatrimöten, kurser, seminarium mm i höst. 22 sept kommer budgetpropen och då hoppas vi få veta mer om hur regeringen tänker stötta utvecklingen inom psykiatrin - spännande…..

* * *

13 augusti 2008

Dags att sluta leden
Även Maud Olofsson uttryckte sitt stöd för att regeringen ska satsa på psykiatrin i kväll i Aktuellt. Inslaget skulle annars handla om att det fanns konflikter kring satsningarna i höstpropositionen. Men om detta verkar de eniga. Vi får hoppas att Folkpartiet och Utbildningsdepartementet är lika positiva. Det skulle vara fint med en ordentlig satsning på psykiatrisk forskning också

Gammal är äldst eller vad är det man brukar säga. I alla fall är jag mycket glad över Jan-Otto Ottossons kloka debattartikel i senaste Läkartidningen. Utifrån stor kunskap och mångårig erfarenhet säger han ifrån och lyfter psykiatridebatten. I princip säger han: Sluta tjafsa, slut upp bakom de gemensamma tankarna om vad som behövs för att utveckla psykiatriområdet. Ta chansen nu när det verkar finnas en politisk vilja. Ja, jag kan bara hålla med honom. Vi har inte råd att fastna i ideologiska diskussioner just nu som ger sken av större meningsskiljaktigheter än vad som finns i verkligheten.

Så tillsist mera konkreta glädjeämnen. Hämtade ljumma, röda, saftiga tomater i växthuset för en stund sedan. Kände mig så rik och stolt över mina egenodlade små grönsaker – dom smakade himmelskt – de långsamt solmogna………

* * *

10 augusti 2008

Till och med Reinfeldt!
Läser i tidningen att Reinfeldt i sitt sommartal sa att ett av de områden som den framtida politiken ska fokusera på är psykiatri. Hoppas att det betyder något att självaste stadsministern lyfter fram området. Samtidigt undrar jag hur. Jag känner det som att det behövs något mer kraftfullt än vad vi hittills fått till de senaste åren med Psykiatrisamordningens kraftsamling, Socialstyrelsens NU-projekt och de senaste årens statliga psykiatrisatsningar. Det behövs mycket mer sammanhållet tryck men jag vet inte riktigt hur. Ser det tydligt när jag nu är ute i ”verkligheten” ett tag och dessutom vet hur processerna går till på den statliga nivån. Vi har en bit kvar men vi är på väg……

* * *

05 augusti 2008

Tiden går så overkligt fort
Äntligen tog jag mig i kragen eller rättare sagt dottern, så att jag kom iväg till Blodcentralen för att börja lämna blod igen. Är det mer än fem år sedan sist sa damen i receptionen. Ja, det kan det vara, sa jag aningslöst. Det var nästan femton år sedan. Träffade en patient i dag på en avdelning i Uppsala. Vi påminde varandra om att vi träffats för många år sedan på avd 109. Kanske är nästan 10 år sedan sa jag. 18 år, sa han. Hur kan det vara så länge sedan. I Uppsala har de anställt många underläkare och läkarassistenter under sommaren. Det är verkligen kul att jobba ihop med unga entusiastiska människor och se deras intresse för psykiatri.

* * *

31 juli 2008

Ska du jobba på riktigt?
Ja, det är så roligt att vara i vanligt kliniskt arbete igen. Är i Gimo och Tierp den här veckan och i Uppsala de kommande. Gör ett litet inhopp på heltid som doktor i Uppsala psykiatrin nu ett par veckor. Det är många patienter som jag känner. En del sedan 25 år...

Ska du jobba på riktigt, sa sonen? Ja det är väl på tiden så du inte glömmer bort hur man gör tillade han. Nej, jag har inte glömt hur man gör men blir omskakande påmind om hur besvärligt liv många har. Så usel ekonomi. Att vara tvungen att klara sig på ett mål mat om dagen och 100 kr i fickpengar 3 ggr i veckan för mer finns inte kvar när hyra och skulder är betalda. Gode-mannen gör så gott han kan men är pensionen liten så är den. Eller så tungt det är att vara barn till en person med missbruk eller allvarlig psykisk sjukdom. Och så jobbigt det är att få ett återfall och så onödigt när det skulle gått att förhindra genom att inte sluta med den nödvändiga medicinen. I bland i samråd med vården som inte kan patientens historia ordentligt. Många gånger för att stödet sviktade, viktiga personer var borta, eller ingen var tillräckligt uppmärksam. Ännu oftare för att personen själv inte för att

Hörde Göran Hägglunds Sommar–program i går. Han pratade lite psykiatri. Bra att han tar med det även om det inte var något nytt. Jag tycker han är modig som så ofta lyfter fram det. Det är ju inget man får politiska poäng på.

* * *

28 juli 2008

Riktig semester
Nu har jag haft helledigt i två veckor till och med från dagboken. Det har hänt en del på den tiden. Direktiven till utredningen om psykiatrisk tvångsvård finns på regeringens hemsida. Det är bra att så mycket kom med och att det är ett så omfattande uppdrag. Jag hoppas verkligen att det blir en bra sammansättning på kommittén och att det blir en ordentlig diskussion i professionen och bland brukarna så att vi får en lagstiftning som bättre motsvarar kraven. Här finns direktiven: http://www.regeringen.se/sb/d/3133/a/18596

Läste ni Åsa Mobergs artikel i Svenska Dagbladet i juli om användningen av bältesläggning. Jag håller med om att vi borde diskutera detta mera. Mer intensivt hitta alternativ. Jag tror att en psykiatrisk vård med mer resurser, bättre utbildad personal och bättre lokaler skulle kunna undvika en hel del tvångsvård. Samtidigt är jag övertygad om att det finns tillfällen då det måste finnas möjligheter att begränsa en människa som är väldigt sjuk. Vi behöver prata om det men förvånande nog har jag inte sett några kommentarer på hennes artikel. Kan bero på att jag faktiskt har semester. Länk till artikeln: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1478761.svd

* * *

11 juli 2008

Inte enkelt men kan bli bra….
Hemma i Uppsala igen med huvudet fullt av surrande tankar. Regeringen tog beslut om en utredning som ska se över de psykiatriska tvångslagstiftningarna i torsdags. Ännu har inte direktiven blivit officiella men om de ser ut som förslaget var så blir det riktigt bra. Dels utgår förslaget från Psykansvarskommitténs betänkande och det var det som Beatrice Ask och Göran Hägglund gick ut med i onsdags. Dels finns uppdraget att göra en enkel, rättssäker, begriplig lagstiftning som tar vara på patienternas bästa. Det finns alla möjligheter att detta kan bli något bra men det är inte enkelt. Dessutom utredning om missbruksvården som Gerhard Larsson är ansvarig för och som startar i höst. Även detta är mycket intressant och tillsammans dubbelt bra.

* * *

10 juli 2008

Fanns det ingen bättre?
Jag blev riktigt besviken när jag såg Morgonsoffan i TV i morse om ny rättspsykiatri lag. Kunde de inte fixat en bättre diskussion. Varför bjuda in Ulf Åsgård? – jo, för han var den ende psykiatriexpert de kunde hitta som var negativ till förslaget. Först pratade de med mig på fm igår och förstod att jag tyckte att det var bra. Så ringde de igen på eftermiddagen till SKL-presstjänst och frågade om inte SKL var negativa. När vi inte var det så ville de inte ha med någon från oss. Trist och töntigt. För med insatta personer kunde det blivit en riktigt intressant diskussion om hur Beatrice Ask tänker om genomförandet, ev kostnader osv. Där missade TV en bra chans. Tyvärr fick psykiatrin mest negativ bild också.

Tur att gårdagens seminarium om framtiden blev bra så man har något roligt att tänka på. Började lite katastrofartat när vi förstod att lokalen var dubbel-bokad. Men inte med vad som helst utan förståss ett seminarium om FRA-lagen. Snacka om svårt att hävda sig i kampen om salen. De var säkra på att få mest besökare, hade en minister och skulle filma. Det var bara att backa….. Vi fick en annan sal på nedre botten. Vi fick glädjen att stå i dörren och säga: ”Morgon dagens psykiatri till vänster och FRA till höger” . Glädjande många slank in till vänster vi blev nog 60-70 denna gång. Två politiker i panelen: Chatrine Pålsson Ahlgren, riksdagsledamot (kd), suppleant i socialutskottet och Ann Arleklo, riksdagsledamot (s), suppleant i socialutskottet och flera i publiken bl. a. Birgitta Cevefjord, landstinget i Stockholm, Solveig Ternström, riksdagsledamot. P-O Sjöblom inledde och Rakel Lundgren, ordförande Schizofreniförbundet, Mirjam Jaakola, ordförande Attention Norrbotten Christina Spjut, ordförande Svenska psykiatriska föreningen, och Lars-Olof Ljungberg, divisionschef Aleris Mental Health deltog också i panelen.

Det var inte så lätt att moderera denna stora panel och många inlägg från publiken men jag tycker att det blev riktigt bra. Vi kom fram till ett antal punkter som vi var överens om var viktiga områden för en bra framtida psykiatri som vi gemensamt kan driva:

  • Kunskap i alla led och välutbildad personal, bättre grundutbildning och kompetenshöjning
  • Satsningar på klinisk forskning dvs ökad kunskap om vad som hjälper människor
  • Samordning och samverkan på alla nivåer
  • Resurser som matchar behoven i olika delar
  • Att patienter, klienter, brukare och närstående får inflytande på sin egen vård och får vara med i utformningen av systemen

* * *

8 juli

Nu är det dags…..
Inledde dagen med att delta i ett frukostseminarium om NSPH:s nya bok om brukarinflytande. Boken heter ”Kunskap att hämta” och är skriven av Hans Nordén. Den är bra och lättläst. Vill man kan man läsa den från pärm till pärm eller ha den som uppslagsbok och inspirationskälla. Det blev ett lättsamt samtal om boken och om inflytande. Anders Milton ledde samtalet och förutom jag själv och Hans Norden deltog Kennet Johansson, ordf i Socialutskottet. Läs mer om boken och beställ här: http://www.nsph.se/index.php?aid=570. För nu är det dags för patientinflytande inom hela sjukvården.

På eftermiddagen var det dags för vårt eget barnseminarium. Tro det eller ej men salen blev full. Det kom drygt 75 personer. Jenny Lexhed var fantastisk när hon berättade om kämpandet för sin son. (Hennes bok är så läsvärd: Se gladhörnan) Christina Kadesjö gjorde en strålande sammanställning om insatser i skola och till familjen, Björn Fries diskuterade tillsammans med Mats Byström från Gotland. Alla var så rörande överens om att nu måste det ske. På kvällen träffade jag Jan Larsson som gjort en rapport om vad som behövs för att skapa en bra skola. Det är så mycket på gång…..

Almedalen är både helt hysteriskt och underbart….. Svårt att veta vad man ska tycka. I år är det så mycket bra seminarier och det verkar vara välbesökt på de flesta. Hur det nu kan gå till? Samtidigt är det så tokigt att pressa ihop allt detta på en och samma gång. Men det ger utrymme för mycket upplevelser som berikar på olika sätt.

* * *

7 juli 2008

Det gäller livet – seminarium i Almedalen
Nu är jag i Visby på Almedalsveckan. Har haft en underbar, solig semestervecka här med familjen men nu regnar det.
Jag ska delta i tre seminarier. Först med NSPH. Om deras nya bok i morgon bitti och sedan onsd em om hur vi får till brukarmedverkan i vården mm.
I morgon eftermiddag, tisd den 8, ordnar vi, Psykiatrin i Uppsala och Psykiatrin på Gotland ett seminarium om barn och ungdomars psykiska hälsa med titeln ”Det gäller livet”.
Det ska handla om att:
Barn och ungdomars psykiska hälsa är vår stora framtidsfråga. Missbruk, psykisk ohälsa, långtidsarbetslöshet kostar samhället mycket såväl i mänskligt lidande som i pengar. Det finns kunskap om att barn i utsatta situationer eller med speciella svårigheter har en ökad risk att få bestående funktionsnedsättningar, allvarlig psykisk ohälsa eller hamna i missbruk och kriminalitet. Kunskapen ökar om både risk- och skyddsfaktorer men samhället har svårt att ta till sig kunskapen. Det finns bra program för föräldrastöd, stöd i skolan och andra hälsofrämjande insatser liksom verksamma tränings- och behandlings metoder för dem som har problem. Under seminariet kommer vi att beskriva hur situationen ser ut i dag, ge exempel på kostnader och möjliga vinster, presentera insatser som kan göras och tydligt lyfta fram anhörigas syn på detta och hur patient, anhörig och brukarföreningarna skulle vilja ha det.

I seminariet medverkar Jenny Lexhed, författare till den omskrivna boken ”Det räcker inte med kärlek. Där beskriver hon en mammas kamp för att hitta rätt hjälp till sin son. Mer info: http://www.jennylexhed.se/. Christina Kadesjö kommer att berätta om vad man kan göra för föräldrar och i skolan. I övrigt medverkar Anki Sandberg från Attention, Björn Fries och jag själv.
                                                  
Det ska bli så spännande och se om några kommer. Just nu funderar jag mest på hur jag ska skydda reklamskyltarna från regnet. Får åka till affären och köpa plast. Tänk att det aldrig är enkelt….

* * *

26 juni 2008

Igen!
Mera pengar till psykiatrin. Nu har vi fått veta vad de blir av ytterligare en del av de 500 miljonerna för i år. Det blev 215 miljoner till landstingen för att öka tillgängligheten för barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Nästan precis samma konstruktion som förra året och ettårigt. Varför har vi väntat ett halvår på att få veta detta. Det kunde de väl sagt direkt efter jul. Från SKL säger vi samma sak som vanligt. Vi vill ha långsiktiga satsningar med ett helhetsperspektiv. Vi ska få veta mer i höst säger Hägglund. Vi väntar med spänning men det får inte bli någon ”Mäster skräddare” . Vad bidde det då då? Vi ska se till att det inte bara blir en ”tumme tott”. Kommuner landsting staten och alla vi vanliga arbtare. Kom igen. Tappa inte sugen! http://www.skl.se/artikel.asp?C=361&A=53758

* * *

23 juni 2009

Mera tvångslagstiftning
Ännu ett möte om nya lagstiftningen. Denna gång med företrädare från olika länsrätter anordnat av Domstolsverket. Som vid de tidigare seminarierna blir det fler frågor än svar. Även dessa juridiskt kunniga personer såg stora svårigheter med nya lagstiftningen. Vi diskuterade mycket kring det faktum att om länsrätten avslår ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård och det handlar om LPT eller LRV utan SUP så blir personen utskriven. Måste man, och kan man då ha ett andrahands-yrkande? Det ska bli så skönt med lite ledigt från dessa lagdiskussioner.

* * *

18 juni 2009

Lyckat möte i Malmö
Intensiv vecka med först två dagar med de olika arbetsgrupperna för enhetliga medicinska indikationer. De har varit så fantastiskt duktiga i arbetsgrupperna och har faktiskt ett material att leverera. Många människor har gjort en imponerande och uppoffrande arbetsinsats. Jag känner stor tacksamhet. Konstaterar också återigen att det finns mycket kunskap hos många medarbetare inom psykiatrin. Vi kommer nu at sammanställa det som är gjort, skicka till några professorer för kommentarer och så i slutet av augusti lägga ut ett förslag på SKL:s hemsida och skicka till alla de som på något sätt varit berörda under arbetet gång. Sedan hoppas vi på mycket kommentarer.

Att det finns ett gott kunskapsläge inom psykiatriområdet jämför med övrig sjukvård konstaterade även Carl-Otto Svärd från Socialstyrelsens Tillsynsenheten i Örebro som var med och föreläste på vårt avslutande seminarium om den nya tvångsvårdslagstiftningen i Malmö i dag. Det blev ett riktigt bra möte med en spänstig diskussion. Thomas Rosenlund och Eva Lindstöm höll varsin bra föreläsning. Föreläsningsbilderna finns på Socialstyrelsens hemsida: http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/psykiatri/specnavigation/
NU_projektet/NU_arbetar_med/Ny+vardreform-kommunstod.htm

* * *

15 juni 2008

”En får tröka”
När jag städade i en hylla hittade jag en liten anteckningsbok som är minst 5-6 år gammal. Den uppslagna sidan innehöll detta citat och denna definition: ”En får tröka” = inför det man inte kan ändra får man stoiskt härda ut och ta en dag i taget så bra det går. Jag vet inte var eller av vem jag hörde detta.
Tröka. Det var precis det ordet jag behövde nu. Så känns det. För det är bra motigt och svårpåverkbart just nu.
Men det finns ljusglimtar. I morgon ska vi träffa de fem grupperna med enhetliga medicinska indikationer och de ska lämna sina arbetsmaterial. Det ska bli riktigt kul.

* * *

12 juli 2008

Stöd till Elevhälsan
Det blev inget beslut om psykiatrisatsningspengar i dag men däremot kom Björklund och Sabuni med en jämställdhetssatsning som även innehöll 16 miljoner till att stödja elevhälsan. Inte så lätt att veta vad det betyder. Gissningsvis vill Björklund visa att han inte glömt elevhälsan och kanske betyder det något att han just kallar det elevhälsa och inte skolhälsovård som det ju fortfarande heter. Han nämnde vid presskonferensen ökad psykisk ohälsa, elevhälsans roll att förebygga psykisk ohälsa, skolsköterskorna har en ny roll mm.

På SKL finns en uttalad vilja hos många av politikerna att vi ska lyfta frågorna kring barn och ungdomars psykiska ohälsa. Frågan är bara hur vi ska få till det. Jag gjorde en kort rapport av vad vi sett hittills sett när vi varit ute med Barntåget för våra två beredningar och Sjukvårdsdelegationen. Det blir så tydligt att vi har så mycket ute i kommuner och landsting men att det stora kruxet är att vi inte lyckas synkronisera våra insatser och få dem tillräckligt bra över hela linjen.

Men vi kan nog vara lugna. Beslut om 2008 års pengar ska fortfarande komma före sommaruppehållet säger man från Departementet. Kanske nästa vecka eller nästnästa.

* * *

11 juli 2008

Mera Barntåg
Startade veckan med ett fördjupningsseminarium om den nya lagstiftningen. Men det blev inte så mycket fördjupning som jag hade hoppats. Det är verkligen svårt att förstå vad den kommer att innebära.

I går var vi i Umeå med Barntåget och nu är jag på väg hem från möte i Linköping. Det är verkligen fascinerade att det blir så omväxlande trots att vi ställer samma frågor. I Umeå kom vikten av bra Fritidsgårdar fram. Mötesplatser med vuxna som kan samtala med ungdomar, fånga upp och slussa vidare. Det var förstås extra roligt att vara i Östergötland. Träffade en av brorsans gamla klasskamrater. Här pratade vi mycket om skolans roll men också om hur vi avgränsar specialistvården och var vi hittar första linjen.

De andra åker vidare till Värmland men jag återvänder hem eftersom jag ska träffa politikerna på SKL i morgon.

* * *

4 juni 2008

Borde kunna förändra världen
Massor av engagerade människor från Socialstyrelsen, Skolverket, Socialdepartementet, Folkhälsoinstitutet, Barnombudsmannen, Ungdomsstyrelsen, Departementet och vi från SKL med förvånansvärt liknande tankar. Eller så är det inte så konstigt att vi vill samma saker. Vi har ju alla uppdrag kring barnens bästa i samhället. Då är det snarare naturligt att vi tänker lika. Satsa på barnen, satsa tidigt, förebyggande, hälsofrämjande med gemensamma långsiktiga strategier. Då så, då är det väl bara att sätta igång. Men det är då det blir svårt. Ingen vet riktigt hur vi ska få till det. Ingen förstår varför det är så svårt. Alla är överens om att det känns bra att träffas så här. Det måste vi göra igen. Kanske om ett år eller så. Samtidigt talar vi om att det måste bli ”verkstad”….

Jag vet inte om jag klarar av den här världen. Det är så långt mellan tanke och handling.

* * *

3 juni 2008

Det värsta…..
”Vet du vad det värsta är? Det är när man har tappat sin självrespekt…. Då finns det inget kvar.” Min arbetskompis åkte buss och hade glömt ta av namnskylten. En av medpassagerarna, en man som det tydligt syntes på att han tidigare haft problem med en hel del i livet, uppmärksammade henne på skylten genom att säga: ” Ja, jag ska kanske presentera mig jag också då”. Sedan kom en äldre dam in i samtalet och frågade om hon varit på konferens och det hade hon ju. Om missbruk, fick hon till att klämma fram med. Så var samtalet igång om samhällets svårigheter att möta behoven och hjälpa de mest utsatta på rätt sätt. Mannen med egen erfarenhet kom så med de kloka orden om självrespekt och konstaterade att det är det som händer när man blir hemlös. Man känner omgivningens kritiska blickar och så tappar man respekten för sig själv och då kvittar allt. Både mannen och damen önskade min kollega lycka till i arbetet när hon måste kliva av.

Vilket samtal! Mitt i Stockholm, på en busstur, mellan två möten, en vanlig vardag får vi hjälp att förstå varför vi håller på…… Tack Ann för berättelsen som vi fick oss till livs vid en liten kvällsträff. Passade så bra efter att jag varit på ett möte på Socialstyrelsen om termer och begrepp. Så nödvändigt men blir långt från verkligheten.

* * *

30 maj 2008

Mer hoppfull än trött.
På väg hem från Falun där vi varit på sista anhalten med Barntåget för den här veckan. Även här ett mycket bra samtal. Här hade man verkligen jobbat på djupet med vissa frågor och vi fick en inblick att det inte alltid är så lätt även när man vill. Samtidigt var det tydligt att envishet och hårt arbete lönar sig. Åter igen mycket positivt kring Ungdomsmottagningar speciellt när de har en bred bemanning även med psykolog. Det känns hoppfullt när man tänker på alla bra saker som sker runt om i landet.

* * *

29 maj 2008

Heja barntåget
Jo, även här i Örebro fick vi vara med om en massa intressanta diskussioner. De har en mycket fin samverkan mellan Barnhälsovård och skolhälsovård sedan många år. Även här poängterades skolans roll, framför allt som den plats där alla barn finns. Skolhälsovården träffar alla barn men har så olika resurser mellan länen men även inom länen. Många friskolor har minimal skolhälsovård och inte alla deltar i olika samverkansorgan. Åter igen fick vi , SKL, uppmaningen att föröka påverka vad som kommer att stå i skollagen. Trötta men glada gav vi oss hem på ett trångt och varmt tåg. I morgon bitti går tåget till Falun – än är det bara kul med barntåget.

* * *

28 maj 2008.

Se Göteborg och sedan Örebro
Från Göteborg drog vi vidare till Lund och efter en natts välbehövlig vila var det dags att träffa en grupp engagerade skåningar i Regionhuset. Här fanns många delar av Skåne och olika verksamheter samlade. Vi pratade mycket om behovet av strukturer i dag. Det är så otroligt kul att mötena blir så olika men ändå så lika. Det är i mycket samma knäckfrågor som kommer upp och det är varje gånge en förvånande mängd bra verksamheter man kan beskriva men ändå känns diskussionerna nya och fräscha. Det blir nya perspektiv och vinklingar. Jag får nya tankar varje gång. Allt tydligare blir det att vi måste hitta sätt att hantera en första linje eller basnivå som möter nära med differentierade insatser – en samlad barn och ungdomshälsa men med olika kompletterande delar skola, socialtjänst och barnhälsovård/primärvård.

Eller hur man nu ska säga….. För vi konstaterade i dagens diskussion att orden, betäckningarna blir viktiga för de leder tanken in på spår som kan vara helt olika beroende från vilken verksamhet eller ort du kommer. Alla vill vara specialister för det känns finare och därför blir basnivå eller första linje inte attraktivt. Men borde vi inte kunna frigöra oss från dessa destruktiva värderingar. Det är väl inte finare att vara specialist inom ett litet specialområde än att vara specialist på att vara generalist och kunna hantera bredd och helhet. Tänk hur vi använder orden för att slå varandra i huvudet och skapa murar. Vem tjänar på det.

Efter en liten kvällsrunda i Örebro och trevlig diskussion med Staffan är det nu dags att sova. Känner att jag fått vara med om ännu ett mycket bra möte idag och tror på en ny höjdare här i Örebro i morgon.

* * *

27 maj 2008

”Barntåget drar vidare”
Började dagen med tågresa från Uppsala vid sex. Efter ett par timmar hade vi fått en kupékamrat som tjatat till sig att få smaka en annan passagerares semesterwhiskyflaska. X2000 tåget krängde så åksjukan frodades och inte blev det bättre av whiskystanken eller den berusade mannens sanningar om livet. Tänk vad man utsätter sig för! Men väl i Göteborg kände jag att det var värt ansträngningen. Vi hade riktigt intressanta diskussioner om förstalinjesvården. Även här är ansvarsfördelning mellan primärvård och skolhälsovård otydlig. Det finns mycket spännande i Västbus konceptet och jag uppfattar att det inneburit en hel del positivt även om det är mycket implementeringsarbete kvar. http://epi.vgregion.se/vgrtemplates/Start.aspx?id=5743. De har just gjort en beskrivning av skolans uppdrag, och vad en basutredning ska innehålla som var mycket ambitiös. Intressant att se avd rektorerna och övrig skolpersonal kommer att säga. Vi fick också se en spännande modell med ”händelseanalys” i ärenden som det blir konflikt om. Den vanligaste orsaken till problem är nog att man inte följer Västbusriktlinjerna. Vi kom fram till under mötet att formuläret skulle kunna användas som en checklista i planeringen för att se att man har gjort de man borde.

* * *

25 maj 2008

Det behövs mer än politisk välvilja
Var med sonen på simträning i går och hann simma lite själv också. Det är bra med enformighet, som att simma 60 längder, man hinner tänka. Funderade några varv till på det här med förebyggande och tidiga insatser till barn och ungdomar. Det är så självklart och uppenbart att vi måste satsa på det men hur ska vi få till det. Kände att de politiska diskussioner som pågår är för ytliga och att de professionella diskussionerna är för fokuserande. Gick hem och läste i helgen åter rapporten ”Det är bättre att stämma i bäcken än i ån” av Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog. Två nationalekonomer som i ekonomiska termer tydligt kan visa de samhälleliga vinsterna av förebyggande och tidiga insatser. http://www.skandia.se/ideer/templates/pages/TextPage____1676.aspx

Jag håller inte med dem om alla detaljer men de stora resonemangen är klockrena. Det finns inget utrymme för tvekan när man läst den. Vi måste göra det nu: ”se satsningar på barn som sociala investeringar i befolkningens hälsa”. En person som blir narkoman, eller råkar ut för psykisk sjukdom eller långtidssjukdom kostar samhället mellan 350 000 kr och 1,6 miljoner kronor per år. Om vi kan förhindra att en person hamnar i utanförskap och i stället kan försörja sig själv kan vi få enorma vinster både mänskligt och ekonomiskt. Med sina uträkningar visar de tydligt att vi inte har råd att låta bli att jobba förebyggande och satsa på barn och ungdomar. Men hur ska vi få till det? Det är inte lika självklart. En sak är jag dock helt säker på: Det räcker inte med politisk välvilja och käcka satsningar eller ideologiska resonemang. Nej det krävs hårt arbete, helhetsperspektiv, långsiktighet, tekniska lösningar som gör att kostnader och vinster kan tas hem av samma aktörer och tydliga incitament att agera så tidigt som möjligt. Då måste vi ta de svåra diskussionerna, våga lämna våra egna ”ringhörnor” och ta ett övergripande helhetsansvar. Vem är beredd att göra det? Det är så mycket enklare att analysera placeringen i Schlager finalen. Det är inte Charlotte Perrelli det är synd om …..

* * *

22 maj 2008

En härlig dag i Eskilstuna
Solen sken, ett 50 tal personer från skolhälsovård, barnhälsovård, habilitering, primärvård, psykiatri och socialtjänst var på plats. Självklart blev det ett jättebra samtal på denna anhalt av ”Barntåget”. Vilken förmån att få åka runt så här. Sörmland hade många saker att vara stolta över även om det krävdes lite puffning för att få dem att börja räkna upp. Sedan blev det hela sidan full. Helheten är mer än delarna var ett tema på planeringsdagen igår. Det stämde i dag också.

I morgon är det möte med Landstingsdirektörerna på förmiddagen som vill ha en liten avstämning var vi står i arbetet med psykiatriområdet. På eftermiddagen får jag åka till Österåker och berätta om nya tvångslagstiftningen.

* * *

20 maj 2008

Mycket om barn och ungdomar
Startade dagen med ett frukostseminarium om skolan arrangerat av Lärarförbundet. Det handlade om likvärdighet, skolans huvudmannaskap och förutsättningar. Ylva Johansson inledde med flera kloka tankar om skolan. Glädjande: ökad förståelse för att det behövs särskilda lösningar och extra resurser för barn med särskilda behov. Även den efterföljande panelen var överens om att en likvärdig skola inte alls betyder lika insatser till alla barn. http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/documents/0038630D?
OpenDocument&menuid=00326A1C
På väg till förbundet blev jag infångad av ett antal läkarstuderande som satt upp ett tält på Mynttorget. De erbjöd blodtrycksmätning samtidigt som de ville diskutera vård till papperslösa. Det var en aktion med anledning av Riksdagsbeslut om ny lagstiftning. Ja, jag kan bara hålla med dem om att alla borde få vård på samma villkor. På eftermiddagen träffade vi UPP – Utvecklingscentrum för barns psykiska hälsa på Socialstyrelsen. Nu har de blivit många och kommit igång med arbetet. Titta på deras hemsida: http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/psykiatri/
specnavigation/UPP-centrum/ Det blev mycket om barn och ungdomar idag.

* * *

19 maj 2008

Mer forskning
Möte på Arlanda med en expertgrupp kring läkemedelsbehandling av ADHD hos vuxna och barn. Mycket spännande. Läkemedelsverket ska ta fram rekommendationer kring läkemedelsbehandling vid ADHD. Tänk vad det har hänt mycket inom det området de senaste åren. Kunskapen ökar och många personer har fått ett annorlunda liv med hjälp av bland annat medicin. Men vi skulle behöva mycket mer forskning inom området. Som så ofta visar det sig när man väl granskar ett område att det inte alls finns så mycket forskningsresultat att luta sig mot som man hoppas. På kvällen träffade jag tre trevliga kvinnor från Moderaterna och diskuterade psykiatrin i framtiden. Det är så roligt att det är så stort intresse.

* * *

15 maj 2008

Varm i hjärtat
Det var mycket trevligt i Luleå igår. Alla aktörer skola, primärvård, socialtjänst, psykiatri, barnhälsovård fanns med och vi fick spännande beskrivningar på mycket bra arbete. Slående att arbetssätt och organisation inom BUP är så olika inom länet. Jag tror alla tyckte att det var en bra dag då man både fick vara stolt och se förbättringsområden. Det finns alltid det som kan bli bättre.

Jag kastade mig snabbt iväg för att hinna tillbaka till Stockholm och gå med arbetskamraterna på restaurang och se på Elvis på Cirkus. Det var en riktigt häftig upplevelse. Minsta sonen, som var med, och jag var helt uppfyllda och babblade hela vägen hem. Tänk så bra att få se att alla människor kan göra roliga saker, sa han. Man får en helt annan tanke om personer med utvecklingsstörning när man ser dem så här fortsatte han. Så sant. Glada Hudik-teatern är något alldeles speciellt. www.gladahudikteatern.se Man blir så varm i hjärtat.

* * *

14 maj 2008

…en del dynge på fingra….
Jag skriver och skriver och skriver: projekt, skrivelser diverse dokument och bilder. Men lönar det något till? Ändrar sig världen det minsta för det? Ibland kommer tvivlet. Alla byråkratiska hinder, all ovilja till förändring, de många ”egna agendorna” som styr handlandet, okunskap och vanlig lathet bildar en motståndsallians som heter duga. Men kanske är det nyttigt med motstånd. Kanske förbättras förslagen och idéerna.

Det är vid datorn som pessimismen smyger fram medan möten med folk ute i verksamheterna ger hopp. Tur att det är dags för Barntåget igen och att jag får åka till Luleå i morgon.

Tröstar mig med detta: Thorbjörn Fälldin lär på någon kickoff ha läst dikter av Nicke Sjödin och Birger Norman. Bland annat ” Renhänren”:

”Den som aldrig lägg sej i
ha ingenting å dra sej ur
och inge händer å tvätte.
Den som ta i
gett fo en del dynge på fingra,
men när allt komma till allt
va ha renhännern
uträtte häri väla?”

* * *

11 maj 2008

Vi borde skrika
Han har rätt. Vi borde protestera högljutt mot att papperslösa och gömda flyktingar inte får vård. Maciej Zaremba beskriver på ett målande sätt det inhumana och orimliga i att vissa personer inte får vård på lika villkor i Sverige. Han berättar om sin far som var läkare under 1:a världskriget som behandlade egna soldater och fiender på samma sätt. ”Ty för en läkare, menade min far, finns inte landsmän och fiender, lagliga eller olagliga. Det finns bara patienter. Läs artikeln och tänk till. Ska vi bara stilla acceptera detta? http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=768818

Nej, vi måste i alla lägen kämpa för människors lika värde. Självklart ska ambitionsnivån vara lika hög oavsett ”pappersstatus” eller om det är en psykisk eller fysisk sjukdom. Inom psykiatrin vet vi vad det vill säga att inte patienterna har samma värde och borde vara de första att försvara jämlik vård.

* * *

9 maj 2008

Riktiga slitvargar
En del av deltagarna i våra grupper kring ”enhetliga medicinska indikationer”, dvs vilka åtgärder som bör kunna erbjudas på specialist respektive första linjesvård vid olika tillstånd, har verkligen slitit hårt. Det syn för arbetet går framåt på ett klart hoppingivande sätt. Vi hade en avstämningsträff idag med alla grupperna. Nu blir nästa träff avslutande dagar i mitten på juni för då ska det vara klart. Efter sammanställning och putsning under sommaren skickar vi så ut detta för synpunkter i augusti.

Nu är det dags för helg. Sommarväder! Det blir en riktig trädgårdshelg det här. Ogräset växer så det knakar och fröna ska väl ner.

* * *

6 maj 2008

Dialogen satt allt bättre och svängarna blev yvigare…
Totalt ca 1700 personer har varit på våra seminarier om nya lagen. Idag i Stockholm var det 650, Umeå 150, Göteborg 550. Ulla och jag fick till en allt ivrigare diskussion kring fallbeskrivningarna. Åhörarna verkade gilla att vi så tydligt åskådliggjorde skillnaden mellan doktorns och juristens sätt att resonera. Vi blev tydligare om otydligheterna. Publiken var fantastiskt tålmodig med att det egentligen var ett för stort deltagarantal både i Stockholm och Göteborg. Vi har redan fått förfrågningar om att komma på fler ställen och berätta.

* * *

1 maj 2008

Årets första rabarberpaj!
Och igår gjorde jag nässelsoppa och lyssnade på OD utanför Universitetet – nu är det verkligen vår. Valborgsfirandet i Uppsala är både charmigt och hysteriskt studentikost, tragiskt fylleslag. Varför kan vi inte fira med måtta. Polisen hade kunnat ta många fler till tillnyktring om de hade haft plats. Nedskräpningen är värre än vanligt. Socialjouren glade sig åt att det inte var riktigt lika många riktigt unga som måste tas om hand men det är ju för hemskt att det överhuvudtaget är så att barn i yngre tonåren är redlöst berusade. Jag återkommer i tanken till Anders Carlbergs bok (finns mer under gladhörnan). Han har så rätt i att detta är hela samhällets ansvar. Varför tar vi för givet att det är Socialtjänst och Polis som ska lösa detta. Och mycket av fylleri, nedskräpning osv är det inte människor i kris eller stora problem som står för. Det är vi ”vanliga” och våra ungar…… Idag skiner solen här och jag får ligga i en solstol och fundera över livet. Funderar på en massa saker jag måste skriva. Måste hitta bättre sätta att lätt och överskådligt få fram budskapet. Det blir så lätt en massa ord och skrivna dokument finns det så många. De flesta dessutom mycket bättre formulerade än mina. Hittade ett ordspråk: ”Visdomen har långa öron och kort tunga”

* * *

29 april 2008

En bättre värld…..
Strålande sol i Härnösand och vår även här men i skogen kan man fortfarande skymta lite snö. Detta är andra anhalten på ”Barntåget”. Vi är i Kempe-salen på Härnösands Folkhögskola. Rektorn presenterar konstverket ”En bättre värld” som 17 meter långt täcker hela fondväggen. Det är snidat av Anders Åberg och beskriver Härnösands historia. Kul att få höra.

Västernorrlänningarna har varit imponerande duktiga på att samla folk från alla olika typer av verksamheter som kan ha med barn och ungdomars psykiska hälsa att göra. Diskussionerna blir lika strålande som vädret och när det är dags att sluta är samtalet så igång att jag tror alla kände att det här måste vi fortsätta med en annan dag. Vi fick med oss en massa kunskap och information och jag hoppas Västernorrland fick inspiration att jobba vidare för ”En bättre värld”:

* * *

28 april 2008

Fem vilsna tanter……
……och en kunnig karl. Ja, så skrev en av deltagarna i utvärderingen av dagens seminarium om nya tvångsvårdslagstiftningen. Problemet är bara att den tvärsäkra mannen i publiken hade fel i mycket. Det är inte lätt att veta hur den nya tvångslagstiftningen ska komma att användas. Däremot kan man säkert utgå ifrån att det i mycket kommer att handla om tillämpning och praxis och den vet vi inte hur det blir förrän lagen använts ett tag. Vi har alltså inlett vår turné med fyra konferenser om Nya lagstiftningen kring Öppen psykiatrisk tvångsvård och Öppen rättspsykiatrisk tvångsvård som beräknas träda i kraft 1 sept i år. Vi ska försöka ändra lite i vårt upplägg så det blir lite tydligare med skillnader mellan vanlig tvångsvård och rättspsykiatrisk vård men ju mer jag håller på med denna lagstiftning dess då osäkrare blir jag på vilken nytta vi kan ha av den. Läs mer om konferensen: http://www.skl.se/artikel.asp?C=6555&A=52594

Det var mycket trevligt och våraktigt i Malmö. Över 300 personer kom och det var en blandad publik med allt från lag män till brukarrepresentanter och mycket kommun och landstingsfolk. Bra frågor och diskussion. Självklart blir det väldigt inriktat på tvång och lagtext men det är ju det som är meningen med dessa seminarier. Och inte kan vi rå för att lagtexten ser ut som den gör. Det är inte vi som skrivit den. Vi åker bara runt för att diskutera och lyfta fram svårigheter och möjligheter. Med nya tillägget är lagen riktigt krånglig att läsa. Vi får trösta oss med att Socialdepartementet just nu skriver på direktiv till översyn av hela lagstiftningen. Jag skulle försöka imponera på Skåningarna med att använda deras fotbollshjälte som exempel men tror ni inte att jag stavade fel på Zlatans namn. Förlåt Malmö! Nu kommer jag aldrig att glömma att det inte är S utan ZZZZZZZZ.

* * *

24 april 2008

Vill vi se psykiatrin i ansiktet?
Ja. I höst kommer det att hända något riktigt roligt. SKL har gett Läkarsällskapet en seminarieserie om psykiatrin för unga läkare som 200 års present. Det är ett gäng ST-doktorer som gjort programmet och endagsseminarierna kommer att ges på 6 orter i höst. Psykiatrins ansikten ska det heta och man kommer med hjälp av ett antal föreläsningar visa upp en positiv bild av psykiatrin som specialitet. Vi träffade programgruppen i kväll och fick en beskrivning. Det låter mycket lovande. Titta på http://www.psykiatrinsansikten.se/index.htm Tidigare idag pratat psykiatribeställningar, de kommande konferenserna om nya vårdformen och lite annat. Hu vad tiden går fort. Men vilken underbar vårkväll. Gick till stationen över broarna i solnedgången …. Så vackert.

* * *

23 april 2008

Men HUR ska vi göra?
Två dagar med kontaktmannagruppen, personer utsedda av sina Landstings direktörer att representera psykiatriområdet från sitt landsting. Jag tycker att vi uträttade en hel del och emellan åt känns det riktigt hoppfullt. Andra stunder blir det lite tungt att konstatera att diskussionen går igen. Vi konstaterar att det inte är bra och vad som behöver ändras men vi kommer inte till HUR. Jag tror att vi måste börja där. Hur gjorde vi när det lyckades. I dag pratade vi en hel del patientsäkerhet och fick ta del av hur Östergötland gjort. Så det blev en del hur även om det inte enbart handlade om psykiatri. På tal om säkerhet så kommer ett pass på höstens Patientsäkerhets konferens 18-19 sept att handla om psykiatri. Första gången psykiatri är med!

* * *

18 april 2008

Vitsipporna är vackrast i Motala
På väg hem från Östergötland. Jag har varit i Linköping på förmiddagen och pratat med projektet om olika boendeformer i rättspsykiatrin. Det är ett ”gammalt” Milton-projekt på väg att bli klart. De har tittat på hur man kan få till utslussning och boende på ett bättre sätt för de som varit inom Rättspsykiatriska vården. Deras rapport kommer att tillföra oss kunskap! Så avslutade jag dagen med en tur till Motala och träffade en reporter på Motala tidning som ska skriva en artikel om psykiatri. Inget går upp mot barndomsstaden. Det är så vackert vi Vättern på våren och vilka vitsippsängar det finns…….

* * *

17 april 2008

Kunskapens träd
Jag tror jag har det. Vi ska ordna vår kunskap i träd. Det självklara, väldokumenterade finns i stammen. Grenarna är nyare kunskap, tjockare dess säkra kunskapsbas. Alla ska vara skyldiga att placera in ny kunskap i aktuellt träd för att hjälpa omvärlden att förstå vad den nya forskningsupptäckten, utvärderingen eller rapporten betyder. Jag hade fått till en bild till dagens föredrag på Personalkonferensen med temat psykisk hälsa. Det är vår avd Lärande och Arbetsmarknad på SKL som anordnar detta.

Konferensen startade i går och Marie Åsberg inledde med en lysande föreläsning. Hon gjorde en exposé över psykiatrins utveckling som blev en fantastisk bas för dessa dagar. Hon är en av mina stora förebilder och har varit min idol sedan min start inom psykiatrin. Hon var en av de få kvinnliga framträdande forskarna i Sverige då i mitten på 80-talet. Fortfarande är hon både pigg och skarp med stor entusiasm och brinnande iver för att skapa en bättre psykiatri. Hoppas verkligen att det kan bli något av hennes idéer om en stor utbildningssatsning via nätet.

På eftermiddagen i dag hastade jag till Äldre Riksdagen – ett imponerande 2 dagars arrangemang kring äldrefrågor ordnat av SKL. Jag hade förmånen att få leda ett seminarium om äldre och läkemedel kontra andra insatser för att främja psykiska hälsa. Yngve Gustafson talade omskakande om alla risker och elände som vi ställer till med läkemedel (samtidigt som de gör mycket nytta) och Bertha Ragnarsdottir beskrev levande alternativa strategier. Kul att äldres psykiska hälsa fick vara med på ett hörn.

* * *

14 april 2008

En skola där ungar och lärare mår bra!
På dagens seminarium för skolledare berättade rektor Arild Sandvik och läraren Lise Book från Harestua skola i Lunner kommun utanför Oslo om det nya arbetssättet skolan använder sedan sex år tillbaka. PALS heter programmet i Norge men kommer ursprungligen från USA. Under dagen fick vi också höra av rektor Marie Truedsson från Helenelundsskolan i Sollentuna hur man där arbetar med antimobbningsprogram och Kerstin Tägtström berättade om Norrköpings arbete med skolprogram och relationerna tjänstemän - politiker. http://www.skl.se/artikel.asp?C=6573&A=52267 Det blev en riktigt bra dag som gav hopp för framtiden.

* * *

10 april 2008

Ett gripande vittnesbörd
Sedan igår på konferens i Norge om ECT. NACT är en nordisk förening för ECT (The Nordic Association for Convulsive Therapy) som nu har sin 6:e konferens. ECT firar 70 års jubileum i år. Den första ECT behandlingen gavs av Ugo Cerletti i april 1938 har sedan dess använts i större och mindre utsträckning. Det finns många negativa föreställningar om ECT men det finns också 1000-tals patienter som kan beskriva att detta är den behandling som gett dem livet tillbaka. Dagens starkaste upplevelse var Kitty Dukakis berättelse om sitt liv. Hon och maken Michael Dukakis, tidigare guvernör i Massachusetts var demokraternas presidentkandidat i valet 1988 i USA, beskrev 17 år av upprepade svåra depressioner. För att stå ut med depressionerna använde hon allt mer alkohol och blev alkoholist. De båda beskrev öppet och gripande hur svårt livet varit under de här åren både för Kitty själv men också för make och barn. Till sist fick hon så ECT och blev återställd. Genom att utifrån behov fortlöpande mota depressionerna med ECT kan hon nu vara så frisk att hon skrivit en bok och är runt och föreläser. Hon var så charmerande och ärlig. Beskrev också det negativa med ECT, minnesstörningar i samband med behandlingarna som gjorde att hon var tvungen att skriva upp allt och ha tillgång till folk att fråga om de enklaste saker. Samtidigt var hon stentydlig med att hon hellre valde minnesstörningar än depression. ”Om det är priset jag måste betala så gör jag det utan tvekan”
Det har varit många fler bra punkter. Journalisten Per Lapins med sitt TV reportage, som visats många gånger i Sverige senaste året, om när han var deprimerad och fick ECT. Det är mycket bra så se det om ni inte gjort det. Dokument Inifrån, på Sveriges radio och TV, finns som sparat program ”Den deprimerade reportern” (:http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=710450) Max Flink professor emeritus från UAS och vår egen prof. em. Jan-Otto Ottosson har gett oss både historia och aktuella kunskaper om ECT och många fler föreläsare… Själv pratade jag om ECT´s roll i Sverige och Helge Worren från Helsedirektoratet om Norge. Mina bilder finns under föredragsmaterial.

* * *

9 april

Vi har en plan….
I går hade vi möte i arbetsgruppen om rättspsykiatrisk vård på SKL. Det var ett bra möte med många idéer om allt vi borde göra. Tankarna bara snurrar runt. Det är så mycket vi borde göra för att förbättra både den öppna vården och den psykiatriska heldygnsvården där den rättspsykiatriska vården är en del. Vi pratade om hur vi ska kunna skaffa oss en bild av behoven och hur många patienter det handlar om. Jag tror att vi har en idé och snart en plan…..

Haft gott om tid att tänka under dagen med många resor och avslutat med en tankerunda i ett bubbelbad på ett lyxigt hotellrum i Sandefjord. Ja, jag tycker att jag är värd det – det är ju faktiskt min 50-års dag idag – och jag är på konferens i Norge! Fick dessutom börja dagen redan 4.30 med resa till Stockholm för att hämta min glömda dator innan flyget till Oslo 7.30. ”Är huve´t dumt får kroppen lida” brukar dom ju säga.

Men jag har faktiskt blivit uppvaktad idag. Jag hade inte sagt något till arrangörerna av mötet men under middagen i kväll var det en av deltagarna som hade sms-kontakt med en av mina goda vänner i Sverige och så avslöjades det. Alla 150 deltagarna på konferensen sjöng ”Ja må hon leva” och psykiater Håkan Odenberg som är en fantastisk gitarrist spelade ”Du är den ende” för mig. Inte dåligt!

* * *

4 april

Det viktigaste är trygga människor
Vilken härlig avslutning på veckan det var att få träffa en massa entusiastiska personer som i olika projekt försöker hitta bra samverkan för att skydda barn som far illa eller som riskerar att fara illa. Det var olika projekt i Stockholm som var samlade för en inspirationsdag. Myndigheten för skolutveckling har fördelat pengar. Kommuner runt om i landet får 100 miljoner kr för att satsa på bättre samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och BUP. Det är otroligt mycket på gång runt om i landet. I går var jag med på ett möte med den grupp med Socialstyrelsen, Myndigheten för skolutveckling och Rikspolisstyrelsen som under ett antal år arbetet fram: Strategi för samverkan kring barn som far illa eller riskerar att fara illa. Den är riktigt bra. Hämta och använd: http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9738/2007-123-31.htm

Tidigare i veckan träffade jag en grupp och diskuterade ungdomsvåld. Träffade då bland annat Anders Carlberg (Mr Fryshuset). Han och personerna runt honom har verkligen åstadkommit fantastiska saker. Fick hans bok som jag läst med stor behållning under veckan. Han har så mycket kloka tankar och mod att säga det. Gör det dessutom på ett enkelt och begripligt sätt. Varför har vi inte lyssnat på honom i större utsträckning. Självklart måste vi våga se världen och samhället som det är. Ingen tjänar på att vi av ideologiska eller några andra skäl försöker göra om verkligheten.

Har också haft två träffar om psykiatrisk tvångsvård den här veckan. Även där gäller det att se verkligheten som den är. Hur bra öppenvård vi än gör kommer vi inom överskådlig tid behöva sängplatser och vård med stort omhändertagande för personer när de är allvarligt sjuka. Det svåra är bara hur många. Vi måste också våga se att dåliga vårdmiljöer, bristande bemötande, otillräckliga behandlingsinsatser, felaktiga förväntningar, negativa attityder i samhället skapar mer oro, aggressioner och rädsla. Säkerhet kan inte skapas enbart med tjocka väggar och säkra lås – det viktigaste är trygg personal sa någon.

Just det – det viktigaste är trygga människor – det behöver vi att luta oss emot ibland vare sig vi är barn eller vuxna.

* * *

31 mars 2008

Men HUR ska vi göra…….
I dag började Socialpsykiatriskt forums konferens: Möjlighetens metoder - om återhämtning och rehabilitering för personer med psykisk ohälsa och psykiska funktionshinder. Riktigt mycket folk, konferenslokalen var helt fylld av personer med alla slags funktioner. Glädjande många med egen erfarenhet var där. Jag deltog i en debatt om rehabilitering. Osäkert om någon blev klokare. Vi vet ju så väl att det inte fungerar idag och hur vi vill att det ska vara dvs. att alla oavsett psykisk sjukdom eller funktionshinder ska ha möjlighet att delta i samhället, få vara med och bidrag och ha rätt till ett arbete anpassat efter individens förutsättningar. Men hur ska vi göra för att komma dit. Vi ser att de olika myndigheterna och huvudmännen med olika regelverk och kassor inte är ändamålsenligt men hur ska vi konstruera ett annat system. Vi måste tala om för våra politiker hur bra lösningar och system ska se ut inte bara säga att vi vill ha en bra rehabilitering. Vi konstaterade också att alla behöver hopp. För att kunna förmedla hopp till den som är på våg mot återhämtning måste personalen känna hopp. Hopp om att vi kommer att kunna ge behandling, stöd och rehabilitering som understödjer återhämtning. Läs mer: http://www.socialpsykiatrisktforum.nu

* * *

28 mars 2008

Det här går inte!
Klockan är 06.05. Just satt mig tillrätta vid datorn för att skriva efter att ha tänt en brasa. Ja, jag är hemma, det är inte på Sveriges Kommuner och Landsting man måste elda i kakelugnen i arbetsrummet. Tänkte sitta hemma och skriva idag. Vi håller på med ett positionspapper, dvs. ett dokument där vi samlar vad SKL:s politiska ledning tycker, tar för ställning om barn och ungdomars psykiska hälsa/ohälsa. Detta gav mig anledning att titta efter ”färska ”skrivelser inom området…

Så när jag igår gick in på Socialstyrelsens hemsida såg jag att det kommit ännu en rapport inom området: ”En utvärdering av alkoholförebyggande insatser inom hälso- och sjukvården 2006-2007. Här om dagen kom ”Lägesrapporten 2007 om Folkhälsa och sociala förhållanden”. http://www.socialstyrelsen.se. Från Regeringen kom prop. 200//08:110 ”En förnyad folkhälsopolitik” den 13 mars där det finns en hel del om psykiatri, bl.a. självmordsförebyggande insatser. http://www.regeringen.se/sb/d/9251/a/100978 och igår pårop 2007/08:136 ”En reformerad sjukskrivnings process för ökad återgång i arbete” http://www.regeringen.se/sb/d/9251/a/101584.

Det här går inte! Det finns inte en chans i världen att en vanlig chef eller ens utvecklingsansvarig inom psykiatriområdet ska hinna hålla sig uppdaterad med allt som skrivs. I och för sig är det helt fantastiskt att det produceras så mycket bra men samtidigt helt ohanterligt. Mitt i denna fantastiska informationsflod riskerar vi att relativt sett bli allt mer oinformerade när vi inte hinner ta del av allt som kommer. Den relativa okunskapen ökar….. sa någon, gapet mellan den kunskap som finns och den vi använder ökar.

Någon måste göra något! Slå till bromsen lär inte hjälpa. Däremot tror jag att man både nationellt och lokalt måste hitta former för att hjälpa till och skapa hanterbar information. Myndigheterna måste få uppdrag att ha en tanke i sin infopresentation. Budskapen måste finnas bearbetade och sammanställda på ett lättillgängligt sätt i ett slags kunskapsträd där man ser vilken ny pusselbit varje ny rapport tillförde. Lokalt måste kommuner och landting fundera till över lokala/regionala omkopplingsstationer för kunskapsöverföring. Där ska ny kunskap bearbetas och anpassas efter lokala förutsättningar och distribueras i lättanvänd form till berörda enheter.

Nej nu ska jag skriva det jag egentligen satte mig här för att göra…….

* * *

24 mars 2008

Vi måste minska tillitsklyftorna
Annandag påsk, en ”inget-särskilt-dag” som är så skön att ha för att liksom låta helgen landa. Det var fint med några dagars ledigt.

Kan tänka tillbaka på en händelserik påskvecka med bland annat besök i Halland. En underbart solig dag vid havet i Falkenberg träffade vi representanter från elevhälsa, socialtjänst, olika delar av landstingsverksamheter från olika delar i hela Halland. Det blev en spännande dag med mycket bra diskussioner. De identifierade en mängd saker som fungerar bra och en del utvecklingsområden. Sammantaget var det imponerande att höra hur mycket som pågår. Det var också slående för oss alla att det finns ett stort behov av synkronisering av allt det bra som görs i olika delar av ett län och i olika verksamheter. Ett nyckelord fastnade i mitt huvud. En av deltagarna konstaterade att vi förlorar en del effektivitet genom att det finns en ”tillitsklyfta” mellan olika verksamheter och mellan huvudmän. Vi litar inte riktigt på varandras bedömningar, uppsåt, vilja, kompetens och så vidare… Det är sant – vi måste minska tillitsklyftan! Det här var första ”stoppet” i det vi kallar ”barntåget”. Till midsommar ska vi ha hunnit med ett tiotal liknande träffar runt om i landet. Övriga län tar vi i höst. I början på veckan kom regeringens skrivelse om barnkonventionen. Där talas bland annat om barn och ungdomars psykiska hälsa. http://www.regeringen.se/sb/d/9252/a/101096.

I morgon är det en ny arbetsdag igen…

* * *

17 mars 2008

Hur kunde han…?
De var mäkta upprörda och rädda, två tjejer i nedre tonåren, i simhallens omklädningsrum i lördags. Rädda för att Christer Sjögren skulle vinna. Den ena flickans morfar hade röstat på Sjögren i uttagningen – han hade ringt tre gånger. Han som är så trevlig, sa kompisen och menade morfar. De enades, skakade, om att det finns ingen man kan lita på i världen. …..och jag tänkte att vi har det nog ganska bra, när en röst, ja tre då, på Christer Sjögren kan vara en sådan katastrof. Kanske tog ändå morfar sitt förnuft till fånga med tanke på resultatet.

Men det finns det som är värre:
Hörde Räddningsverkets rapport igår: 1998 dog 13 personer av kyla, 2005 60 personer i Sverige. De flesta tros bero på psykisk sjukdom eller missbruk. Nog är det trist att vi inte kan få till vården av gamla, sjuka och missbrukande personer bättre. I alla fall några är nog kända av psykiatrin, kända som hemlösa, kanske till och med varit på besök i vården strax innan.
På Rapport refererades en studie om innehållet i rättspsykiatriska vården som är mest förvaring.
Sjukskrivnings och rehab-förslagen ska fås till och jag har inte skrivit den text jag borde
Vi måste få till ”tänket” om barn och ungdomars psykiska ohälsa.
Projekt som strular…..

Det som är bättre också:
I morgon kommer siffror om asylsökandes vård. Antalet barn inlagda i barnpsykiatrin har minskat ännu mer och är nu riktigt lågt. Det stämmer med alla rapporter från verksamheterna. Man ser numera sällan apatiska flyktingbarn och om är tillstånden mycket lindrigare nu när man arbetar mer tillsammans med familjen och i ett tidigare stadium och med andra arbetssätt.
Bara rädd att vi häller på att skapa något liknande med ”flickor som skär sig” det vill säga att vi genom att inte möta och behandla på rätt sätt förvärrar tillståndet och skapar onödigt lidande.

I morgon bär det av till Halland för första träffen med representanter från alla delar av vård och omsorg som möter barn med psykisk ohälsa och med skolan. Vi kallar det ”barntåget”. Ska hinna med nästan 10 liknande träffar runt om i landet före midsommar.

* * *

13 mars 2008

Morgonen räddad av en sympatisk man
Så kommer man då till Arlanda samtidigt med vaktmästarna för att hinna med 6.45 flyget till Malmö och så är det inställt! Det kändes som droppen. En del andra saker som inte blir som jag vill just nu och så detta - livet känns motigt….

Men det är sällan som allt är motigt. Det visade sig att Toivo Heinsoo som också var på väg till Etiska rådet i Region Skåne skulle ha varit på samma plan. Så vi fick en trevlig pratstund och gemensam taxi till Lund. Det känns hoppingivande att det är en så sympatisk och klok person som leder utredningen om ”Patientens rätt i vården” S2007:06. Dessutom har han mycket erfarenhet och är modig, vill jag tro. Det finns en artikel i Dagens Medicin idag om att Toivo Heinsoo föreslår att det inte måste vara en läkare som är patientansvarig. Lär bli mycket diskussion om detta men för oss i psykiatrin är det ju så vi ofta har det. Jag tänker att det inte kan vara yrkeskategori som är det viktiga utan rätt kombination av patientens behov och rätt kompetens. Dessutom tror jag att vi mycket mer måste skilja på de behov som ”vane-användare” och ”tillfällighets-användare” har av vården. Kontinuitet och fasta läkar- och övrig personal kontakter är självklart viktigt för dem som har en kronisk sjukdom. Däremot den som tillfälligt med kanske många års mellanrum behöver vård tycker nog att det viktigaste är god tillgänglighet och smidiga kontaktvägar.

Ja, även mötet med Etiska rådet och de mindre förvaltningarna i Skåne blev mycket trevligt. Jag tyckte att dagens diskussioner var mycket ärliga och nära den kliniska verkligheten. Det är spännande att det är politiken som har tagit initiativ till att stimulera de etiska diskussionerna. Vi var överens om att det är viktigt att konsekvensanalysen av olika beslut inte bara görs ur ekonomiskt, medicinskt hänseende utan att även en etisk analys görs. Så det kändes självklart att det är just Region Skåne som idag tagit beslut om att ge papperslösa subventionerad vård. Kom igen resten av Sverige – alla människors lika värde måste försvaras!

I morgon förmiddag har jag träff med barnpsykiatrins verksamhetschefer så nu är det dags för sängen….

* * *

12 mars 2008

Tre tal…
Uj, uj, uj vilken dag, Började med att besöka teamen i Nyckelprojektet på deras seminariedagar i Bålsta. Massor av kloka människor med ett intresse av att förändra heldygnsvården till det bättre. Häftigt. När jag förberedde vad jag skulle säga, slogs jag av att, det här nog är den första satsningen på slutenvården under min tid i psykiatrin (24 år). Det ska bli så spännande att höra vad de kommer fram till för olika förbättringsområden.

Så var det dags för diskussion och seminarium om morgondagens patient som en del i Moderaternas arbete med att utveckla sin sjukvårdspolitik. Henrik Hammar är ansvarig för detta delområde och det var nog han som vill ha med psykisk hälsa/ohälsa. Det var ett intressant samtal med många bra tankar. Den här typen av analyserande diskussioner mellan experter och politiker skulle vi behöva mycket mer av.

Avslutade dagen på Psykiatriska föreningens mingel efter första dagen av psykiatrikongressen. Tänk att det är fulltecknat! Fler deltagare än på länge känns lovande. Så är det ett bra program också. Jag fick möjlighet att hålla tal och berätta lite om tiden med Milton vid minglet. Dessutom träffa en massa trevliga psykiatriker.

I morgon bär det av till Lund och etikseminarium………

* * *

11 mars 2008

Hur svårt kan det va’?
Just hemkommen från Örebro, där landstinget gör en ambitiös genomlysning av psykiatrin. Birgitta Johansson som är ny psykiatrichef har gjort ett jätte arbete och en omfattande rapport är på gång. Samtidigt kan jag konstatera att det är efter rapporten som det stora arbetet börjar. Ständigt denna fråga : ”hur får vi till det”.

Det kom en ny läges rapport om hälso- och sjukvården från Socialstyrelsen i förra veckan. Finns på deras hemsida, http://www.socialstyrelsen.se. Där finns en del intressanta data om psykiatrin. Där syns att det är stora skillnader på hur många heldygns-vårdplatser vi har i olika landsting.

Läste ni DN debattartikeln om skolan av Martin Ingvar, i söndags? http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=750103. Jag tror att han har helt rätt i sina tankar om att vårt nuvarande skolsystem missgynnar de som har svårast i skolan. Det som var tänkt som ett sätt att ge alla samma chans gör precis tvärt om. Om ett antal 10-tal år kommer det att vara det vi förundras mest över. ”Hur kunde de tillvarata barn och ungdomars intressen så dåligt. Även om kunskapen om hjärnan var sämre så måste de väl ha fattat hur viktiga de första skolåren är” kommer de att säga om oss. Det blir skämmigt. Han säger en massa kloka saker men det hade varit bättre om Martin Ingvar i artikeln avstått från så mycket politikerkritik och i stället använt spaltutrymmet till att exemplifiera aktuella forskningsrön. (Tycker jag som inte får till några debattartiklar.)

Hur svårt kan det va’, brukade Milton säga. Jag tycker att det är en riktig framgång att Psykiatrisamordningen till och med påverkade melodifestivalen… Ja jag blev så glad när jag hörde Linda Bengtzings låt: Hur svårt kan det va’?

* * *

07 mars 2008

På tåget på väg hem, hade tänkt sova lite på men fick bara en golvplats i trappan. Förståss bättre än att måsta stå och då kan jag knappa lite på datorn.

Hur ska man summera den här veckan då? Massor av möten, det är verkligen mycket på gång. SKL deltar i så många grupper med Socialstyrelsen och med Social departementet. Det är allt från satsningar för att minska sjukskrivning pga. psykiatriska diagnoser till sysselsättning och arbete, missbruksriktlinjer, satsningar inom barn området osv. Om det blir något konkret av alla dessa möten så måste det börja hända saker.

Har hänt en hel del trevliga lättsamma saker också denna vecka. Träffade Johan Cullberg på en lunch. Det är fantastiskt att han är så engagerad och vill vara med och driva på utvecklingen efter så många år i branschen. Hoppas att man själv kan ha samma glöd om 20 år. Dessutom är det alltid spännande att diskutera med honom. I går var det disputation i Uppsala. Erik Wennström försvarade sin avhandling om CAN-skattningar. Tänk att även teknikaliteter kring skalor kan vara så engagerande. Jag fick idéer till hur vi ska kunna jobba vidare med redovisningar av data i kvalitetsregistren…. Riktigt uppiggande. Sedan var det en fantastiskt god och trevlig middag efter….

På tal om kvalitetsregister så hoppas vi nu intensivt att det snart kommer en satsning på kvalitetsregisterutveckling inom psykiatrin inom den närmaste tiden. Registreringarna i registren går stadigt uppåt. Det kom nya siffror för februari i veckan.

Ja, så har vi fått veta att psykiatrichefen i Uppsala slutar den här veckan. Många funderingar kring vad som ska hända eller rättare sagt vad som måste hända nu för att få Uppsalapsykiatrin på topp igen. Det behövs radikala och kraftfulla tag det är tydligt men det r inte lika lätt att veta hur det ska se ut. Jag har fått många värmande uppmaningar att ”komma hem och hjälpa till”. Svårt att veta vad som är rätt….. Ett är då säkert det finns inga enkla mirakellösningar, alla måste ta ansvar och hjälpa till på olika sätt. Politikerna, sjukhuset, chefer, alla medarbetare …. Klart att jag också vill hjälpa till men hur är inte lika självklart. Vi får se men det ordnar sig alltid på något sätt, ja det gör ju faktiskt det till slut….

* * *

29 februari

Skulle behöva en extra dag ofta
Skottdagen – den dagen då kvinnorna får fria. Är det inte märkligt att det står i nästan varenda tidning. Vi är så måna om jämställdheten och vill väl i alla fall hävda att det är lika mycket kvinnor som tar initiativ även i kärleksrelationer. I någon artikel såg jag att några unga tjejer i intervjun sa att det är mer romantiskt om mannen friar, att vi fortfarande vill att det ska vara mannen som uppvaktar dvs. är aktiv och kvinnan mer passiv. Ja, suck. Vi har nog inte kommit så långt som vi tror. Men man skulle också kunna se det positivt. I varje fall 1 dag per 1461 dvs. 7 promille, då var allt upp och ned vänt, helt tvärt om. Tänk om vi hade så lite mer. Vi fastnar så lätt i ”att så här måste det vara” så därför skulle det kanske vara bra att ibland tänka – nu gör vi precis tvärt om. ”I dag får patienterna bestämma”. ”Idag tillämpar vi alla sjukskrivnings och rehabiliteringsregler så att de passar bäst för personer med psykiskt funktionshinder” Vi kanske skulle upptäcka nya, mer framgångsrika sätt att göra saker på.

Tillbaka till skottdagen – var fjärde år - får vi en extra dag. Så vad har jag nu gjort med min extra dag – försökt komma ifatt. Inte så revolutionerande precis men det har hänt mycket den här veckan:

Socialstyrelsen kom med en rapport om äldre där man bland annat lyfte fram att äldre inte får den hjälp för psykisk ohälsa som de borde. Visst har de rätt. Trots att vi faktiskt vet att psykiska sjukdomar som depressioner, ångest blir vanligare ju äldre vi blir så finns det allt för lite kunskap ute i verksamheterna om detta. Fortfarande finns lite av inställningen att det är naturligt att vara ledsen och orolig när man är gammal. På samma sätt som vi lärt oss att det inte hör till att vara glömsk utan att det finns demenssjukdomar kommer vi att inse att det finns ett antal psykiatriska åkommor som man kan behandla hos äldre. Som gör att livet blir trevligare att leva och som innebär att äldre kan klara sig bättre själva. Psykisk ohälsa ökar också risken för kroppsliga sjukdomar och sämre tillfrisknande från tex. hjärtinfarkt. Så 40-talisterna kommer att kräva insatser som främjar psykisk hälsa hos äldre. Det är bara att vi sätter igång. Läs mer: http://www.socialstyrelsen.se/Aktuellt/Nyheter/2008/Q1/press080228.htm

Läste ni artikeln i Svenska Dagbladet om Anna Kettner ”Klarar politiken trots ADHD”. Jag blev så glad och full av beundran att hon så fint beskriver hur det är att ha ADHD. Det betyder otroligt mycket att en person som hon så öppet beskriver hur det är. En riktigt bra hjälp till att visa att det inte handlar om dom och vi utan oss alla. Psykisk ohälsa kan och har vem som helst. Dessutom är det bra skrivet och pedagogiskt förklarat hur vardagen ter sig. Läs om du inte har gjort det. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artikel_915017.svd

Ja, så kom då propositionen om Öppen psykiatrisk tvångsvård: http://www.regeringen.se/sb/d/10220/a/99287

Väntetiderna till BUP var åter i radio

Inte kan man klaga på uppmärksamheten!

* * *

24 februari 2008

Forskning och utveckling får vi inte glömma!
Först läser jag dagens DN-debatt artikeln om att ohälsosam livsstil ökar risken för psykisk ohälsa (och känner ett stygn av dåligt samvete för den goda grillade mackan jag satte i mig för en stund sedan). Bortsett från personliga reflektioner så var det viktigaste budskapet i artikeln att vi måste prioritera forskning kring förebyggande insatser.

Sedan när jag sitter och skriver på ett av mina ”dåliga samveten” och som vanligt tänker att jag måste bli bättre på att bedöma tidsåtgång, prioritera, säga nej och börja i tid, hittar jag något annat intressant.: I förra veckan, 15 febr., presenterade professor Olle Stendahl sitt betänkande: Världsklass! - Åtgärdsplan för den kliniska forskningen SOU 2008:7. Läs mera: www.regeringen.se/sb/d/9984/a/98245. Han varnar bland annat för att forskningen glöms bort vid privatiseringar. I pressmeddelandet stod det: ”När landstingen diskuterar privatiseringar glöms den kliniska forskningen lätt bort. En akademiskt stark kärna kan inte utvecklas i en privat vårdgivares verksamhet, då företag är inriktade på att leverera vårdtjänster i en löpande verksamhet och inte fokuserar på de långsiktiga och många gånger osäkra åtaganden som en forskningsverksamhet innebär. - Vissa forskningssvaga områden är därför olämpliga att lägga ut på entreprenad. Hit hör psykiatrin, men även allmänmedicinen, säger Olle Stendahl och fortsätter: - Särskild oro känner jag för privatisering av verksamhet som bedrivs i anslutning till ett universitetssjukhus, eftersom man här har ett samlat ansvar för vård, forskning och utbildning. Med en splittrad organisation blir dessa uppgifter svåra att fullgöra”.

Till sist när jag slår på TV:n för att se nyheterna hamnar jag i programmet ”Sjuk i själen” som handlar om stress och psykisk ohälsa. Man kan verkligen inte klaga på uppmärksamheten kring psykisk hälsa/ohälsa.

* * *

22 februari 2008

Omtumlande vecka
Det har varit en innehållsrik vecka med upplevelser av skilda slag som gjort intryck på olika plan. Måndag möte med gruppledarna för indikationsarbetet om psykisk ohälsa – det går framåt. Tisdag och onsdag gick Psykisk hälsa konferensen av stapeln på mässan i Älvsjö. Kändes riktigt bra med temat och själva utställningssalen i mitten var trevlig och folk rörde sig där hela dagen. Det var också många riktigt bra föredrag. Tisdagen inleddes av Maria Larsson, (hennes tal www.regeringen.se/sb/d/7699/a/98589) följd av en debatt ledd av Anders Milton som var riktigt spänstig. Ja, debatten alltså. Temat var har det hänt något efter psykiatrisamordningen. Det har det ju men alla var rörande överens om att mycket återstår. På kvällen minglade vi en stund och lyssnade till medryckande ballader om olycklig kärlek framförda av Wille Crafoord medan vi talade om psykiatrins framtid. Hoppas att det blir en ny konferens med temat psykisk hälsa nästa år. Onsdag kväll och torsdag var det dags för planeringsdag med psykiatrigänget på SKL. Det är inte klokt så mycket vi håller på med trots att vi försökt prioritera. Dessutom finns det massor mera vi skulle vilja göra. Men det är inte helt lätt att förstå vad och hur SKL ska göra. Vad ska man som god SKL medarbetare göra för att tillfredställa medlemmarnas behov och önskemål men också driva på utvecklingen inom området. Fredag. Träff i Södertälje med enheter som är beredda att börja registrera i Psykosregistret. Det var riktigt roligt. De var så positiva och det gav hopp om fortsatt samarbete. Tank vad häftigt: när verksamheter som jobbar integrerat med kommunen kommer igång att registrera då kommer vi kanske att få igång diskussionen om hur vi utformar kvalitetsregister för socialtjänsten. Eller kanske snarare gemensamma register. Uppiggande var det i alla fall.

* * *

15 februari  2008

Storstäder huka er för nu kommer landet
Var på Regionmöte i Umeå i går eftermiddag. Verksamhets och psykiatrichefer i de tre Norrlandslänen hade möte där de bland annat pratade om utbildningar för ST doktorerna. De ville av mig höra senaste nytt som är på gång på nationell nivå. När jag åkte därifrån passerade taxin en fotbollsplan med massor av lysande röda hjärtan. Jag frågade taxichauffören om de var kvar från gårdagens Allahjärtansfirande. Fick till svar att de satt där hela tiden. ”Det behövs väl något som lyser upp och värmer lite när det är mörkt”, sa chauffören, och tillade lite plirigt: ”Vi är bra på det här uppe….” Helt rätt. Jag kände mig uppiggad av mötet i Umeå. Det gäller att hänga på, ta kommandot, försöka styra utvecklingen och inte sitta och hänga med huvudet över som är svårt. De är på och har fullt av idéer trots att de har problem med bemanning mm.

Den positiva känslan förstärktes kraftfullt av dagens möte i Sunne. 144 politiker och tjänstemän från alla kommunerna och landstinget i Värmland på ett av fyra lunch till lunch seminarier med titeln Nya perspektiv på Värmland. Oerhört spännande initiativ som så vitt jag vet saknar motstycke i Sverige. Rundabordssamtal utifrån fakta inspel och korta presentationer. Politiker och tjänstemän för diskussioner och försöker förstå tillsammans över kommun och landstingsgränserna. Titta på: www.regionvarmland.se/index.asp?id=2293 om du vill veta mera. Det här tror jag kommer att ge resultat. Ett tema, detta det andra seminariet, var psykisk ohälsa och därför var jag inbjuden. Visst är de framsynta Värmlänningarna.

* * *

13 februari  2008

Vissa frågor måste man göra plats för
På tåget hem från Lund där jag varit på möte med Region Skånes Etiska råd som träffade chefer och ansvariga från ett antal sjukhus. En mycket givande dag med inspirerande tankar kring hur de etiska frågorna ska få den plats de behöver i den Skånska sjukvården. Ja, det är förstås inte bara i Skåne det behövs utan i hela Sverige. Självklart var det de intresserade cheferna som kom till seminariet men det var ändå slående hur eniga dessa personer från helt olika specialiteter var om att vi måste hitta strukturer och former som ger personalen utrymme att få diskutera etiska dilemman om vi ska få en riktigt bra vård. Jag tror att det här kommer att bli riktigt bra och att Henrik Hammar som är initiativtagare till det etiska rådet känt in att det är mer än frågor om effektivitet, organisation och ekonomi som behöver lyftas i sjukvården.

* * *

10 februari 2008

Samhörighet
Något varmt vibrerar bakom min rygg. Det är Tindra som klämt in sig mellan mig och ryggstödet. Hon sover och spinner som bara en liten sällskapssjuk kattunge kan göra. Hon vill hela tiden vara tillsammans, finnas i vårt sammanhang och tar sig frimodigt en plats. Får mig att tänka på senaste dagarnas inlägg om tvångshämtning av barn och ungdomar som skolkar. Rubrikerna och debatten har hittills inte blivit så bra tycker jag. Det fattar väl vem som helst att ingenting löser sig bara med polishämtning. Det kan ju inte ens Björklund mena. Nej, diskussionen borde istället handla om vad det betyder att ett alldeles för stort antal barn och ungdomar förlorar ett viktigt sammanhang. Det är ett jättemisslyckande för oss, hela samhället, om vi har ungar som skolkar regelbundet från skolan. Självklart finns det olika anledningar till skolk och inte en lösning: Om någon mår så dåligt att han eller hon inte orkar vara i skolan ska hjälp som passar i det enskilda fallet sättas in. Även barn måste få vara ”sjukskrivna” när det är det lämpligaste och ska inte behöva skolka. Om det istället handlar om en miljö i skolan som är för svår är det självklart den som ska anpassas. Vi kan inte låta skolmiljön vara så dålig att barn ”slås ut” från skolan och måste skolka för att stå ut. Vi kan aldrig försvara det med att det saknades resurser. Vi har råd med en bra skola men vi har inte råd att låta barn fara illa. Om det handlar om barn eller ungdomar som har en dålig hemmiljö eller som råkat i dåligt sällskap eller bara av tillfälligheter halkat snett måste vi med alla medel fånga upp dem och tidigt hitta individualiserade insatser som ger resultat. Inte heller här har vi råd att låta bli. En person som hamnar i missbruk eller kriminalitet kostar många gånger mer än generösa tidiga insatser. Så kom igen – politiker och ”förstå-sig-på-are” sluta snacka och gör det som måste göras. Restaurera den svenska skolan – gör den till en modern utvecklingsplats för barn och ungdomar. En plats med möjlighet till individuella lösningar anpassade efter olika ungar, med duktiga pedagoger och ett antal vuxna med funktioner som stöder barnen i deras utveckling och ger dem chans att ta vara på sina möjligheter. En skola där alla får plats, får chans att bli bäst på att vara sig själv, får känna samhörighet och vara viktiga men som inte nödvändigtvis ser lika ut för alla. För vi är inte lika!

Såg nyss på TV om kriminella gäng och ungdomar som varit på SiS-institution i stor utsträckning återfaller i brott. Självklart måste insatserna och stödet kring ungdomar efter utskrivning öka men också våra ansträngningar att förhindra att ungdomar börjar begå brott. Då är vi tillbaka i skolan igen och till det där med samhörighet. Ingen ska behöva söka sig till kriminella gäng för att hitta samhörighet och en plats där man får vara duktig. Det ska finnas andra sätt att vinna respekt och känna sig trygg än att vara farligast.

* * *

09 februari 2008

Vilken 300-års fest!
Var på Akademiska sjukhuset Framtidssymposium och efterföljande fest på Uppsala slott i går. Symposiet var i flera stycken både roligt och uppiggande. Det invigdes pampigt av Kronprinsessan Viktoria, hölls samman av Helge Skog och Johan Paulsen som på ett skämtsamt sätt. Med humor och allvar blandat gav de oss en del tankeställare om framtiden. Per Carlsson från Linköping pratade om prioriteringar, Ulf Pettersson och Ulf Haglund här ifrån Uppsala om genetiken och kirurgins möjligheter i framtiden. Den som piggade upp mig mest var Bo Dahlbom som är docent i teoretisk filosofi, blev professor i informatik och IT. Han pratade om sjukhus och skolor som vi organiserar och bygger upp det idag som rester av vårt industrisamhälle. Han uppmanade oss att tänka nytt, ta vara på dagens teknik och samhällsutveckling inom vård och skola. Jag tror han har rätt. Vi kommer att skratta åt oss själva om några år – att vi var så sega på dessa områden. Hoppas att vi hinner tänka om snabbt…..

* * *

07 februari 2008

Sluta småfjutta!
Intensiv vecka det här. Igår hade vi ett riktigt bra möte för verksamhetschefer inom psykiatrin. Jag tror att det är helt rätt att samla cheferna regelbundet. Förmiddagen ägnades åt exempel på hur man på olika håll arbetat med nya fräscha grepp kring läkarfrågorna. Gav inspiration och göt lite nytt mod i oss andra. Verksamhetscheferna är viktiga. De har ansvar för att driva på utvecklingen. Vi vet att det krävs krafttag för att få tillstånd de förändringar som krävs för att få den nivå på Svenskpsykiatri som krävs i dagens samhälle. Inget småfjuttande utan gemensamma rejäla årtag i takt och åt samma håll – då rör sig båten stadigt framåt rakt mot målet……

Idag har jag först varit på konferens med Personliga ombud från hela Sverige. Skulle prata framtid. Ja det är inte lätt att veta vad som kommer att hända. Men jag tror på Personliga ombud om de får fortsätta att verkligen ha en fristående roll så att de kan komplettera vårdens case managers och vårdpersonal som utför det uppdrag som landsting och kommun har. Då kan de jobba helt på personernas uppdrag och de kan vara en varningsklocka när vården inte fungerar.

På eftermiddagen var jag på Seminarium ordnat av Skyddsvärnet. Kriminalvård och psykiatri i otakt? Nej enades vi om men däremot är inte juridiken i takt med vad som behövs i samhället. Så åter igen konstaterade vi att justitie- och socialminister måste komma till skott snart med att ta ett helhetsgrepp om ny lagstiftning. Inte bara en massa småfjuttande.

* * *

30 januari 2008

Jag är betagen!
Jag har aldrig hört Niklas Rådström live tidigare. Han var så bra på den ST-stämma som jag var inbjuden att inledningstala på. Hans sätt att få ihop biologi, humanism och konst till den självklara helhet som det är var fantastiskt. Med en lågmäld, ödmjuk men knivskarp tydlighet framförde han att det var bara rena dumheterna att skapa motsättning mellan dessa begrepp. Han var så öppen och trygg även när han berättade om sina svåraste depressionsstunder. Ja, har ni chans att höra honom så gör det. Och läs hans bok: En handfull regn. Dessutom var det så betagande att träffa alla dessa kloka, engagerade unga doktorer med stor iver att lära och utveckla sin läkekonst. Det känns så hoppfullt inför framtiden. Måtte vi/ni bara ta väl hand om dem ute på klinikerna för vi behöver behålla dem i specialiteten.

* * *

29 januari 2008

Blir vi snällare av att samarbeta?
Det var rubriken på Leif Lewins promotionsföreläsning i förra veckan vid promoveringen i Uppsala universitet. Jag har hittat den i Uppsala nya tidning men den finns också på nätet: http://www.uu.se/nyheter/nyhet.php?typ=artikel&id=296 Nej man blir inte snällare av att samarbeta skriver han. Välfärdsstatens värdegrund är inte snällhet. Men den är inte heller egoism. Man måste göra skillnad mellan egennytta på lång och kort sikt. I längden tjänar alla på att samarbeta. Han avslutar med handikapp-politiken. ”Den motiveras inte av snällhet. Vem vet vilket funktionshinder jag själv kan drabbas av. Att samhället har en generös välfärdspolitik ligger i mitt eget långsiktiga intresse.” Men du, läs hela talet själv.

* * *

28 januari 2008

Medverkat på ett seminarium idag som Socialdemokraternas välfärdsrådslag ordnade. Det handlade om psykisk ohälsa, psykiska funktionshinder, missbruk, tidiga insatser, arbetsrehabilitering. Men framför allt om människovärde. Genomgående tema i flera anföranden var just självkänsla, delaktighet, möjlighet att få känna sitt lika värde. Björn Fries och Knut Sundell var där och representanter från BASTA, Fontänhuset. Det gjorde att det blev en spännande gemensam diskussion. Men jag undrar om vi som räknades som experter verkligen hjälpte dem att hitta svar på hur de ska utforma sin politik.

Så är det fortsatt drag kring väntetider till barnpsykiatrin. I förra veckan presenterades data från Stockholm. I dag ringde TV 4 och frågade om statistik för hela landet. Såg i förra veckan att väntetidssiffrorna för december inte var mycket att ha. Bara 51% svarsfrekvens. Jag blev riktigt upprörd när jag såg det. Just nu när det är så mycket fokus på öppenhet och just på tillgänglighet så slarvar enheterna med att rapportera? Så kan vi inte ha det. Alla måste förstå att om vi ska få satsningar på psykiatriområdet så måste vi visa att vi vet vad vi håller på med och att vi är beredda på öppenhet.

* * *

25 januari 2008

Alla har sina ”nojor”, ja det blev verkligen tydligt i går när jag föreläste om den nya öppna vårdformen inom tvångsvården. Vissa är rädda för att det blir mer och slentrianmässigt tvång, andra för att lagen inte ska komma att användas eftersom den kan innebära ett merarbete för läkarna på avdelningen, ytterligare andra för att det ska bli mycket dyrare för kommunerna när alla som tidigare tvingats kvar i slutenvården kommer ut till kommunen och ska ha bra bostad och sysselsättning. Dessutom finns det de som inte alls förstår varför vi behöver någon lagändring eftersom vi redan tvingar folk till detta idag genom att villkora bostad osv. med krav på medicinering mm. Då blir jag riktigt nojig och hoppas att lagändringen kommer tillstånd för att minska godtycklig användning av smygtvång. Ibland behövs det tvång men det ska användas så lite som möjligt och när det används ska det ske tydligt och klart efter uppsatta regler som kan kontrolleras.

Idag hade vi en riktigt trevlig förmiddag med en grupp från Rädda Barnens lokalföreningar i Stockholm, Uppsala och Gotland. De var så kloka och erfarna med ett förflutet som professionella inom olika områden som har med barn och ungdomar att göra. Samtidigt så brinnande för att dra sitt strå till stacken för barn och ungdomars psykiska hälsa. Det var riktigt uppfriskande.

* * *

23 januari 2008

Wow, vilka dagar detta har varit. Två dagar med de fem arbetsgrupper kring de fem problemområden som vi konstruerat inom barn och ungdomars psykiska ohälsa. det är i de här grupperingarna vi ska försöka göra förslag till enhetliga medicinska indikationer inom barnpsykiatriområdet. Vi hade medvetet valt att benämna grupperna med vida enkla beskrivningar som ”ledsna barn”, ”oroliga och ängsliga barn”, ”barn med koncentrationssvårigheter och utagerande beteende”, ”barn som inte tänker som andra och som har allvarliga psykiska sjukdomar” och ”barn som far illa”. Indelningen har utgått från förslag från verksamhetscheferna i barnpsykiatri. När vi har förankrat arbetet med träffar med en mängd olika aktörer har vi fått positiva reaktioner på att vi inte använt diagnosbenämningar på grupperna. Uppdraget nu när grupperna väl var samlade var att i första hand plocka fram de tillstånd som självklart hör till specialistnivån och det som självklart borde kunna tas om hand på en ”första linjes nivå” dvs. primärvård, skolhälsovård, barnhälsovård med rätt resurser. Det blev fantastiskt hög aktivitet i alla grupperna och vi kom långt på dessa få timmar. Jag tror att en del av den oro som fanns, för att detta bara skulle bli flum och att det professionella kunnandet inte skulle lyftas fram, bleknade en del. Det är mycket kvar att göra men jag ser verkligen fram mot detta med stor tillförsikt. Det finns många kloka människor som kan överbrygga konflikter och se förbi sina egna vinningar.
Efter mycket trevlig intervju med journalist från läkartidningen har jag och sonen nu i kväll varit och tittat på en katt. ”Det sa bara klick i hjärtat och jag blev störtförälskad i henne”, sa den 11-årige unge mannen i telefon till sin syster efter kattbesöket. Så det blir en ny resa dit på lördag för att hämta det lilla livet.

* * *

20 januari 2008

Nu är allt julpyntet bortplockat. Lika fint som det är när man just tagit fram det lika skönt är det när det är bortplockat. Men tänk att det ska behöva vara så mycket jobbigare att ta bort jämfört med att ta fram. Det är som med alla projekt – mycket lättare att dra igång än att avsluta.

Så mycket media aktivitet det blev kring förslaget om öppen psykiatrisk tvångsvård. Två saker gör mig upprörd eller i varje fall störd. För det första att det finns så många ”förståsigpåare” som vet precis hur det är utan att veta så mycket. Hanne Kjöller skrev om förslaget i sin kolumn i DN. Jag är mycket tveksam till om hon verkligen läst förslaget eller verkligen vet vad det handlar om. Men det kanske man inte behöver om man är kändisjournalist. Det andra är mina kollegor som går ut och säger att om lagen skulle tillåta mer tvångsvård så skulle vi utsätta många fler för tvång slentrianmässigt. Om man känner att man inte kan hantera tvångsmöjligheter på ett bra sätt så är det väl det man ska rikta in sig på. Om man tror sig själv kunna klara det men är orolig för att kollegorna inte ska kunna det så är väl inte en allmän debatt i media ett bra sätt att komma tillrätta med detta. Nej, kom igen, ta diskussionen inom professionen. Se till att vi får till bra etiska diskussioner, att vi får en psykiatri med ett riktigt bra bemötande, med bra vårdmiljöer och att vi har interna säkerhetssystem som gör att ingen medarbetare kan missbruka tvångsmedlen. Vi kan väl inte anpassa verktygen efter felanvändarna. Det är dessutom tråkigt att en så negativ bild av psykiatrin presenteras. Inte vill väl unga bra doktorer komma till psykiatrin om de tror att alla äldrekollegor bara vill låsa in folk och utsätta dem för tvångsmedicinering. Tur att det bara är några få som säger så här men synd att de hörs så väl. Fascinerande nog sitter det kommunföreträdare och oroar sig för stora ökade kostnader ute i kommunerna. Att det blir många som i dag är inlagda på tvång som med nya lagen blir utskrivna. De tänker att ambitionsnivån kring bra boende, sysselsättning och vårdinsatser kommer att öka. Precis tvärt emot de som varnar för ökat tvång. Och ingen av oss vet hur det kommer att bli. Vi kan inte ens ha en uppfattning om ungefär hur många personer det kan gälla eftersom vi inte vet hur många som tvångsvårdas.

* * *

17 januari 2008

Är det här en stor sak för att förbättra psykiatrin frågade reportern som ringde från Dagens Samhälle. Han tänkte på den lagändring som regeringen beslutade att skicka till lagrådet idag. Öppen psykiatrisk tvångsvård och öppen rättspsykiatrisk vård, det vi tidigare kallade öppenvård med särskilda villkor – nej det är ingen stor sak. Den leder inte till stora förbättringar inom den psykiatriska vården. Vi vet inte hur mycket den kommer att användas men troligen handlar det om ganska få personer. Många av dem är redan på långa permissioner idag. Men för några personer kan det nog bli bättre. Jag tror att den tydlighet som finns kring gemensam vårdplanering och att den ska innehålla ett helhetsperspektiv på individen och hans eller hennes behov är bra och kan innebära en ambitionshöjning. Men det är mycket annat och mycket mer som behöver göras för att vi ska få en tillräckligt bra tillgänglighet till rätt insatser för personer med psykisk ohälsa.

Läser i SJ-tidningen att det är inne med Coacher för allt just nu. Supercoachen Hans Thörn säger att alla typer av människor som inte är nöjda med sin situation och vill förverkliga sig själva kommer till honom. Han säger att vi oftast vill förverkliga oss inom jobb och ekonomi. Reportern reagerar och frågar om människor verkligen väljer ekonomisk framgång före hälsa och det bekräftar Hans Thörn. Han menar att pengar är ett medel i livet som ger större valmöjlighet. Mår du dåligt är det bättre att ha pengar än vara fattig. Det där tror inte jag på. I varje fall tror jag inte att det gäller för mer än en del av befolkningen. Tror inte att han har alla sorts människor. Nej det är nog en selekterad grupp han talar om. Nog är det tröttsamt med alla glassiga ”bli framgångsrik och förverkliga dig själv” budskap och förenklade tips om lätta vägar dit.

* * *

14 januari 2008

Blev uppringd idag av Dagens Eko som undrade om det är vanligt att patienter som vårdas inom rättspsykiatrin drar på sig stora vårdskulder. Radio Kronoberg hade gjort en undersökning i sitt län och hittat flera. Nej det är nog inte vanligt men allt för ofta förekommande. Självklart är det inte rimligt att landstinget genom sina vårdavgifter orsakar att en person får betalningsanmärkningar så att han eller hon sedan inte kan få en egen lägenhet utan blir kvar onödigt länge på kliniken pga. bostadslöshet. Vi måste hitta system så att det inte blir så eftersom det skadar alla. Skulden måste avskrivas, betalas eller kanske ska avgift inte tas ut från början? Samtidigt väcker detta frågan om inte psykiskt sjuka ska betala för sig som alla andra. Så bör det väl vara att jag har skyldighet att göra rätt för mig även om jag är sjuk. Men det blir extra svårt i samband med psykiatrisk tvångsvård. Jag förstår att det är svårt att se logiken i att man först blir tvingad till vård som man inte tycker att man behöver och sedan dessutom tvingas att betala för den. Jag vet också att även en vårdavgift på t.ex. 70 kronor är mycket för den som lever på existensminimum. Det är många som inte har råd att äta för 70 kr om dagen när nästan alla pengarna när hyran är betald går till cigaretter. Nej, det är inte bara att sluta röka när man har en allvarlig psykisk sjukdom. Det är inte bara att ta sig i kragen och lägga undan pengar. När man mår riktigt dåligt blir det helt oöverstigligt. All kraft går åt till att bara orka hålla sig vid liv. Så jag tycker nog att man ska kunna få lite extra förmåner ibland när man är sjuk och att det inte är hårt att ta ut vårdavgift för vård man inte bett att få.

* * *

11 januari 2008

Mycket barn och ungdomars psykiska ohälsa har det blivit denna vecka. I går var jag och Kristina Kadesjö i Eskilstuna och träffade ANB = Arbetsgrupp Barn i norra Sörmland. Där ingick landstingets verksamheter barnhälsovård, barn och ungdomspsykiatri och primärvård i norra länsdelen samt representanter för skola och socialtjänst i Eskilstuna, Torshälla och Strängnäs kommun. Deras syfte är att utgöra en samverkansarena och stärka barnfrågorna i närvården. Det var en samling kloka, entusiastiska och målmedvetna kvinnor vi träffade. Det var så roligt och uppmuntrande att höra deras pragmatiska inställning och konstruktiva arbetssätt som redan nu var till praktisk nytta. De hade gjort ett enkelt men klargörande inriktningsdokument och var nu på väg att hitta fram till praktiska samarbetsformer och gemensamma nya initiativ. Det ska bli roligt att följa deras fortsatta arbete.

Idag har vi träffat företrädare för barn och vuxenpsykiatriska föreningen, barnläkarföreningen, distriktsläkarföreningen och skolläkarföreningen. Även detta blev ett mycket konstruktivt och givande möte. Efter en sådan här vecka är jag både slut och starkt fylld av hopp….

Titta här vilken underbar tavla:
Den är gjord av Åke Stånghammar som jag lärde känna som patient redan i mitten av 1980-talet och som nu också är en god vän.
Som en dörr mot en möjligare framtid eller?

 

* * *

10 januari 2008

Nu har vi haft två intensiva dagar med projektgruppen som jobbar med tillgängligheten till insatser för barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Vi ska snart ha ett första möte med de olika grupperna som ska titta på vilka insatser man borde få på olika nivåer när man har en viss typ av problem eller sjukdom. Det ska bli mycket spännand att se hur lika eller olika vi tycker om vad som bör vara en specialistangelägenhet och vad som bör kunna göras på en första linje nivå. Med första linje menar jag primärvård, barnhälsovård eller skolhälsovård men även det kan det finnas andra åsikter om. Även vi i projektgruppen märker vi att det finns flera olika perspektiv som ibland är svåra att förena. På eftermiddagen idag träffade vi tre kloka personer från Myndigheten för skolutveckling. Gemensamt konstaterade vi att skolan är den självklara platsen för både förebyggande arbete och insatser när barn och ungdomar har tecken på psykisk ohälsa. Frågan är ju bara vem ska göra vad och på vilket sätt. Fokuseringen på skolans kunskapsförmedlande uppgift behöver inte betyda att man tappar bort vikten av att barn och ungdomar får ett bra stöd att utveckla sociala färdigheter. Om det inte finns en bra miljö för inlärning eller om en människa inte mår bra så är förstås en god kunskapsinhämtning väldigt svårt. Lika självklart är det att det är det är enorma mänskliga och samhälleliga vinster om vi kan förhindra att barn och ungdomar utvecklar sjukdom, missbruk, kriminalitet och får svårigheter att fungera i samhället. Ändå får vi inte till det. Varför? Ingen av oss hade ett enkelt svar men fortsatta gemensamma ansträngningar mellan alla berörda aktörer måste kunna ge resultat. Så vi bestämde att se till att få ihop oss till fortsatta diskussioner. Myndigheten för skolutveckling har delat ut pengar till en mängd intressanta projekt som förhoppningsvis ger oss mer kunskap men vi måste se till att det finns strukturer som gör att detta leder till bestående förbättringar. Det finns mer information på deras hemsida: http://www.skolutveckling.se

Så dagens heta diskussion – mordet i Rödeby. Alla nyhetsmedier har haft reportage om att pappan som sköt i den rättspsykiatriska utredningen bedömdes lida av en allvarlig psykisk sjukdom när han sköt men inte gör det nu. Det skulle kunna innebära att han inte kan dömas till vare sig fängelse eller överlämnas till psykiatrisk vård. Clara Gumpert var mycket duktig i Aktuellt. Nu blir det åter uppenbart att vi behöver få en ny lagstiftning så att vi slipper de här märkliga situationerna.

* * *

 

05 januari 2008

God fortsättning på det nya året. Vi har fått årets första lamm här om dagen. En Gottfrid blev det. Vit med en svart fläck på magen och så söt som bara ett nyfött lamm kan vara. Han var stor när han föddes, stark och pigg. "Försekommen" skulle min mamma ha sagt. (Försigkommen stavas det väl) Tror att hon menade att man är bra på att ta för sig, att klara sig, för sin ålder, storlek osv. Det är han i alla fall, Gottfrid.

Nå, hur kommer det nya året att bli. Ska det bli året då det stora lyftet kom för psykiatriområdet? Det känns optimistiskt när man hör allt prat och alla löften men mer pessimistiskt när man hör om alla aviserade besparingar runt om i landstingen. Det går nog inte att få till förbättringar genom att minska resurserna. Besparingar, på grund av att sjukhusen går back, som fördelas även på dem som klarat att hålla budget är alltid olyckliga. Det ger så dåliga psykologiska signaler att inte ens den mest karismatiska verksamhetschef kan vända det till en sporrande utmaning. Däremot kan det nog vara möjligt att ibland använda resurserna mer effektivt genom att hitta nya sätt att arbeta. Men jag tror att detta måste lockas, entusiasmeras och med logiska argument stimuleras inte piskas fram med bestraffningar eller ologiska besparingar. Jag tror att en av årets stora utmaningar blir att behålla den duktiga personalen som i dag finns i kommuner och landsting och att rekrytera nya kompetenta medarbetare som kan delta i den förnyelse av området som krävs utifrån samhällets förändringar och ökade efterfrågan på högkvalitativa insatser för psykisk ohälsa. Den andra stora utmaningen är att hålla jämna steg med behov av ny kunskap och metodik inom psykiatriområdet utifrån behov och ökad kunskap inom närliggande områden. Den forskning, speciellt den kliniska psykiatriforskningen, som finns i Sverige i nuläget räcker inte till. Det behövs en jättesatsning på dels en infrastruktur som klarar morgondagens utveckling och dels på att få fram fler duktiga forskare som kan få vara både kreativa nyskapare och praktiska problemlösare. Jag vill tro att 2008 är året då vi ser de positiva förändringarna komma men undrar också hur vi, du och jag ska kunna vara med och se till att det blir så. Är vi tillräckligt försigkomna eller kan vi vara tydligare, mer konstruktiva och i större utsträckning komma med förslag på lösningar än vad vi hittills gjort. Jag tror att alla kan göra bättre och tydligare ta för oss i debatten och i samhällsdiskussionerna liksom i det lokala förbättringsarbetet. Kom igen, lite till…………

2 0 0 9

.: Gå till äldre datum :.

-  2 0 0 7  -
- -  2 0 0 6  - -
- - -  2 0 0 5  - - -